nyarsafton, pancake rocks

konstigt nog hittade jag internet mitt ute i ingenting, typ! trodde jag inte.
kort resume (ja, jag vet att det ska vara en san dar over e:et, men det finns ingen san tangent!):
traffade den har svenska tjejen, var hem till henne och drack kaffe och fick nagra tips och sa. trevligt!
sen skulle jag antligen antligen unna mej sushi... och sa ringer biluthyrningskillen och undrar om han kan leverera bilen lite tidigare... hopp, sa blev det med den sushin. (jag kunde naturligtvis ha akt in till stan igen, men de forsta timmarna med vanstartrafik hade jag inte lust att forsoka snurra runt pa chch:s enkelriktade centrala gator...)
skrev papper och betalade och fick bilen, nan sorts mazda, dock nyare an (den som var) min... tror den har heter mazda familia eller nat..? kunde valja automat vilket ledde till att jag valde just automat. drar val lite mer bensin, men vill nog garna kunna koncentrera mej helt pa den har jakla vanstertrafiken...
tog mej ut ur stan utan att krascha och sen dess har det gatt battre och battre. tanker ofta efter "kor jag pa ratt sida nu da? fa se har..." och sa tanker jag verkligen efter :) oftast ar det ratt sida tack och lov.

akte vasterut till arthur's pass, ett stalle som ligger bland en massa hoga berg. maste medge att det var valdigt vackert, speciellt skogarna, eller, speciellt traden som utgor skogarna. lite tropiskt sadar, valdigt vackert.
som sagt.
taltade pa en mkt enkel campingplats (gratis) och akte vidare vasterut foljande eftermiddag = igar.

hokitika.
regn. laste om en ravin vid namn hokitika gorge dar en flod med knallturkost vatten uppblandat med lite sediment = verkligen turkost (som morkt turkost blandat med lite vitt).
langt ute pa vischan lag det, men nar jag kom dit insag jag att det verkligen varit vart besvaret.
flodravin med, som sagt, knallturkost vatten, omgiven av nan sorts fuktig regnskog (med bl.a. stooora tree ferns (trad-ormbunkar)). bla himmel var det ocksa vid det laget.
sov i bilen, vilket gick sadar...

idag, nyarsafton, var jag kvar ett tag i hokitika. forst gick jag till ravinen igen, var bara tvungen eftersom det var sa fint. hade sovit alldeles i narheten.
handlade (vin bl.a.! ska dricka det ikvall innan jag somnar (= vid kl nio/21 eller nat antar jag... 30 kr flaskan) och gick sen omkring pa den laaanga stranden i solen och letade stenar. ar det "okej" nar man ar 33?

nu har jag kommit till punakaiki dar det finns stora kalkstensklippor vid havet, som med tiden, p.g.a. vatten och vind, blivit alldeles rafflade liksom. dom kallas pancake rocks for att det ser ut som hogar med pannkakor... (r. vet exakt vad jag menar! s. ocksa kanske?)
solen skiner och det ar valdigt vackert. har faktiskt inte vart ner till sjalva klipporna an, internet lockade mer :)
ska forsoka hitta nat stalle att campa pa. kanske lyxar till det med en riktig camping, vill sa garna fa EL pa nat satt! vill fora over bilder till datorn och ladda batterier m.m.

kommer antagligen att bli ganska glest mellan gangerna har pa bloggen nu. aker val omkring i lite obefolkade trakter nu nar jag har bilen. svart med bilder (att redigera) ocksa nar jag inte har min egen dator (ingen el alltsa, och batteriet dor efter en minut).

GOTT NYTT AR!

p.s. jag mar helt okej nu, kanns bra med bilen. saknar s-am men... jaja...

senare samma dag...

nu har jag ryckt upp mej och vart utanfor dorren ett par timmar.
faktum ar att jag ryckt upp mej sa till den milda grad att jag HYRT EN BIL fr.o.m. imorron!
trettiofem dagar dessutom...
det var lite impulsaktigt men det kanns bra. fanns tva billiga bilar att hyra i hela omradet varav jag lyckades fa en. det ar superhogsasong nu och i princip omojligt att fa tag i en billig hyrbil, och han pa bokningen blev valdigt forvanad nar jag fick den till det facila priset av 30 dollar per dag.
detta innebar, ungefar, tror jag, knappt 5000 kr.
om man nu raknar med att jag taltar varenda natt sa kommer det att ga pa ett ut jmf med hostels kombinerat med buss. kanns bra, som sagt.
hade garna kopt, men det har med att salja sen kanns drygt. dessutom vet man ju aldrig hur lange en beg. bil gar. for en gangs skull valjer jag det sakra alternativet som.

jaha, det kom hastigt det har...
kanns valdigt bra iaf att inte bli fast har over nyar och tva dar till da allt ar stangt och... sitter mycket hellre ensam pa en strand pa nyar an befinner mej pa ett backpackerstalle kan jag ju lugnt saga!!! det sistnamnda skulle vara en mardrom.

iakttagelser pa stan: det finns sushirestauranger overallt. finns nastan inga andra restauranger faktiskt, forutom mcdonald's och burger king!
forutom sushi ar det som dominerar gatorna sexshoppar och sport-/outdooraffarer.
lite ovanligt utbud, men...
nu ar min internettid slut! aterkommer!

ps: v. och flickvannen har antagligen gjort slut, typ...

christchurch

aaaah vad jag har trakigt. eller trakigt ar nog fel ord. jag ar deppig.
kanner inte for att gora nanting alls, har inte sett nat av stan utan bara sooovit. omotiverad som fan. kanner mej ledsen over att ha lamnat sydamerika. har kanns det trakigt och ordnat och "fyrkantigt" och vasterlandskt och, konstigt nog, frammande. sydamerika var lite som hemma nastan.

jag saknar noppiga lakan, enbart kallvatten i kranarna, att inte fa slanga toapapper i toaletten, spanskan, pulvermjolk... you name it!
vill inte vara har :(

det blir battre dock. val?
kan val fa kosta pa mej att deppa nagra dar forst bara? det har ju varit sa bra hittills, sa nagra dar... (det ar inget depressionsdepp, ingen fara)

funderar fortf. pa att kopa bil. hittade en mazda 626 -90-annons... min snyggaste bil, lite lockande :) (for man koper val bil efter utseende?)
skulle saaa garna vilja ha min bilguru r. har!
jag och kopa bil liksom... kan inte ett skit.
inte ett skit.
du (r.) far skicka skriftliga instruktioner for bilkop!

nu ska jag ga utanfor dorren. sag en starbucksskylt pa avstand igar...

e. har forresten redan begett sig harifran, imorse kl sju. vi sags iaf i 22 timmar.

NYA ZEELAND

ar nu i christchurch med erik. var samvaro blir dock kort - han aker soderut imorronbitti. jaja.
sjalv ska jag traffa en svensk tjej som jag fatt kontakt med genom en pa jobbet. perfekt! jag vet ju absolut ingenting om nz, har varit sa fokuserad pa sydamerika/paskon.
vaga funderingar pa att kopa billig bil och aka runt med talt. vandrarhem ar dyra sa det skulle, om inte bilen pajar, kanske ga pa ett ut pa lang sikt. vet inte vad bensinen kostar har.

det var verklig dramatik i santiago forresten... holl verkligen verkligen pa att inte komma med planet till auckland. hann borja grata t.o.m.
mer om det en annan gang.
internet dyrt har precis som pa paskon :( (ung. 15 kr timmen)

maste sluta nu!
allt bra nu iaf aven om det kanns TRAKIGT att vara i vastvarlden igen...

TREK dag 4

var på plats vid de 15 moaierna innan soluppgången. var väl ungefär 8-10 andra som också tagit sig dit (med bil dock). alla stod där beredda med sina kameror, påminde lite om när vi var på island och väntade på den stora gejserns regelbundna "utbrott" fast nu var det moaierna i de första solstrålarna som var motivet.

himlen var mestadels blå men med en del luftiga moln (precis som att inte alla moln skulle vara luftiga... det ligger väl minst sagt i ett molns natur) som så sakteliga färgades rosa.

så visade sig solen och alla började knäppa sina kort. det var förstås väldigt vackert, men på nåt vis lite för vackert, sådär så att det ser smörigt ut, precis som fina solnedgångsbilder kan göra.

med en stor, liggande moai i forgrunden

fick mina bilder iaf, och gick tillbaks till tältet för att packa ihop. funderade på hur det nu skulle bli. tejpade fötterna fastän jag kände att det bara inte skulle funka en dag till, tyvärr. ville så gärna gå hela varvet runt ön, men... fick väl ge upp och försöka lifta tillbaks till "el pueblo", byn, hanga roa, då. suck.

några andra som tältat en bit bort skulle dock åka tillbaks till anakena, och efter ett kort överläggande med mej själv så accepterade jag deras erbjudande om skjuts dit. tanken på att ligga på stranden och/eller på gräset i skuggan av kokospalmerna ännu en dag kändes just då ganska lockande faktiskt, så så fick det bli.

efter en heldag på anakena åkte jag med virginia m familj hem på deras lastbilsflak tillsammans med några andra liftare.

kom "hem" till campingen framemot kvällningen och slog upp tältet igen för femtioelfte ggn. vet iaf hur jag gör det på bästa sätt nu, så det går rätt snabbt. (det är inget sånt här självstagande tält, utan man får pyssla lite med linor och grejer, men då väger det iaf bara 1,6 kg.)

the end.

TREK dag 3

på morronen var hästarna kvar, och nu kom två hundar också.
var ju trevligt, tills dess att jag skulle äta frukost (havregryn och mjölk). gick inte att få iväg dom... tack och lov dök det upp två människor och hundarna satte iväg efter dem. hann äta upp innan dom kom igen, men då gick vi ner till havet och badade. den stora kom simmande efter mej medan den lilla var för feg.

morron pa stranden (anakena)

tänkte stanna på stranden ytterligare en natt (för att läka fötterna lite) men blev snart för rastlös. tänkte på hur det skulle vara att vara med i robinson. det ser så himla vackert ut (ja, det är himla vackert) men gud så långtråkigt!

gick upp till virginia, hon som gav mej vatten, och köpte hembakt banankaka (underbar) och förberedde så sakteliga mej för att gå iväg. efter mycket om och men - två timmars prat, fottvätt och tejpning (inkl "compeed:ing") - kom jag iväg. nån sa att det fanns en genväg, men denna visade sig självklart vara en senväg. jaja.

hmmm... hur skulle jag ga nu igen...

om jag gick som j. aldén mot slutet av dagen innan, så gjorde jag det nu redan från början . compeed till trots gjorde det så jääävla ont att...
kostade dock på mej en avstickare till en annan strand, ovahe, för att kolla. såg väldigt fint ut i en vik omgiven av höga stup.
ville dock hinna till dagens slutmål innan det blev mörkt, och med den smärtan i fötterna skulle det då ta tid... skulle gå till tongariki, ett ställe med 15 moaier på rad, kanske en och en halv mil? en mil minst, vet inte riktigt.

det eldades en massa pa on (gras)

hände inte så mycket på färden, gick och räknade "ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta" för att på nåt sätt ta mej framåt trots smärtan. halvvägs var jag bara tvungen att ta en rast. lagade mat och tog av kängorna. tänkte att "jag får nog ta mej fan stanna här inatt, kan inte gå längre!", men på nåt sätt gjorde jag ändå det. ville verkligen komma fram till "dit jag skulle" samma dag för att sen kunna kliva upp vid 06,30 för att se soluppgången. gjorde jag inte det skulle hela alltet kännas misslyckat.

med vulkanen poike på min vänstra sida och resten av ön på högra, kom jag på nåt konstigt sätt fram till tongariki lagom till solnedgången och slog upp tältet på ett väldigt lämpligt ställe i närheten och somnade typ direkt, omgiven av månsken och kossor.

kom till moaierna lagom till solen gick ner

MOAI-BB igar/idag:

idag är det dan före dan vilket känns väldigt konstigt. just nu går superstressade människor omkring i snöslasket (antar jag) och har panik över de sista julklapparna.här är det tropisk hetta/luftfuktighet liksom... hmm. konstigt, men helt underbart!

igår hyrde jag en cykel här på campingen och cyklade i motvind till andra sidan ön för att besöka... ja, vad heter det nu igen... har lite svårt med namnen här... iaf den där vulkankratern där alla moaier karvades ut.
fick höra av en guide där att det bara inom det området finns ungefär 3-400 stycken, färdiga, begravda eller ännu inte färdiga utan fortfarande en del av berget. på hela ön finns fler än 1000 stycken! man trodde väl kanske i sin enfald att det i stort sett bara var dom som man sett på alla bilder, men icke...

blasigt pa vagen dit!!! motvind forstas.

hur manga moaier kan ni urskilja pa bilden?

begravd upp till nasan...

imorron är det julafton och vi ska antagligen testa bodyboard, tina och jag. på kvällen restaurang med nån hon träffat som var från perth, och efter det nån mässa i kyrkan.
sen är det bara en halv dag kvar, knappt, och det ska packas ihop allting. lite konstigt att "röra på sig" efter två veckor här, men det blir skönt också. har inget behov av att stanna längre.

försöker hinna få in allt som har med sydamerika att göra här på bloggen innan jag åker.
vore skönt att veta att jag har allt avklarat och inte släpar efter med nånting!

lite flygsnack

santiago - easter island:

förbeställd taxi till flygplatsen, funkade bra och kostade inte speciellt mycket faktiskt, för att vara chile alltså (8500 pesos = strax över 100 kr tror jag det blir).
t. hade berättat att det fanns ett starbucks på flygplatsen, vilket det också gjorde... underbart... gick dit efter att ha checkat in ryggsäcken som jag såg vägde 24,5 kg... (men då var det ett antal kg mat som jag nu inte kommer att ha med mej i andra riktningen.) köpte två olika grejer, först nåt jordgubbsgrejs och sen likadant fast vanilj. underbart gott.

nu (=23 dec.) funderar jag på om jag ska checka in ryggsäcken hela vägen till nz.
det känns riskabelt, minns ju vad som hände sthlm - madrid - quito. jag anlände men inte ryggsäcken. nu är det emellertid andra flygbolag och inte det - tydligen - ökända iberia.

påskön - santiago = lan chile, och santiago - nz = qantas. kanske man vågar chansa. vore skönt att slippa bry sig i santiago.

på tal om lan chile så var planet hit väldigt bra med individuella monitorer, eller vad man ska säga, med typ 30 filmer att välja mellan, samt en massa tv-serieavsnitt. dessutom olika spel och diverse annat. tydligen ska quantas också vara bra, antagligen bättre.

MENDOZA, argentina,i efterhand

mendoza kändes mycket mer "hemma" med värme och sol. inget jag brukar gilla direkt, inte värme iaf, men nu kändes det rätt och, som sagt, hemma. skulle träffa t. där och fick vänta några dar innan han kom tillbaks från påskön, men det gjorde inget.
vacker stad med låååånga, raka gator kantade av träd. varenda, precis varenda, gata var kantad av träd på båda sidor! har aldrig varit i en stad med så otroligt många träd!!!

alla körde franskt. citroën, peugeot, renault... konstigt.

blev uppraggad på busstationen av en kvinna som erbjöd boende, och gick med på att kolla på stället. var helt okej, så jag stannade. lite som ett vandrarhem, och med gratis internet, tv/dvd (kunde äntligen kolla på michael moorefilmen "sicko" som jag köpt i lima för 10 kr...), mysigt "allmänrum" eller vad det kallas, och tillgång till kök. casa pueblo, calle pellegrino.

argentina märkbart billigare än chile, tack och lov... chile = fruktansvärt.

var sen med t. ett dygn och fick lite rapport/kartor från påskön. vi drev omkring på stan och internettade och åt på nån restaurang. på kvällen skedde ryggsäcksbytet (se bild...). vet inte hur jag skulle ha klarat mej annars... speciellt som jag tänkte köpa med mej en massa mat (spaghetti, konserver o. dyl. ) till påskön. inhandlade detta dan därpå innan santiagobussen gick.
nu i efterhand är jag himla glad att jag faktiskt köpte med mej mat eftersom det verkligen, verkligen är dyrt på påskön. har använt nästan allt jag köpte.

iaf så åkte jag till santiago på förmiddan och kom fram alldeles för sent på kvällen p.g.a. strul med nån annan buss i tullen, samt en bilolycka som gjorde vägen oframkomlig en lååång stund.
på tal om ingenting så var nog gränsen argentina/chile den vackraste gränsstation jag upplevt hittills, omgiven av hööööga, branta berg. det var väldigt vackert nere vid barilochegränsen också, men inte som här.

efter mycket om och men kom jag till hotellet (samma som vi bodde på innan i santiago) typ mitt i natten och efter att ha lyckats sortera ut en del kläder/saker som jag lämnade kvar (som vanligt...), kunde jag äntligen sova några timmar.

CHILOÉ, chile, i eeefterhand

farja till on

kan det se mer svenskt ut???

(har jag redan skrivit om chiloé..? minns inte...)
tog bussen ner till ön chiloé. hade läst att det skulle vara vackert, dimmigt och mystiskt där. lät som nåt jag kände för just då.

chiloé blev dock en besvikelse. det var precis som att komma till nordnorge eller island eller nåt. för att inte tala om att det liknade sverige! södra/mellersta sverige nånstans, ett ganska platt och tråkigt landskap. kändes plötsligt helt fel...
visst - både sverige, norge och island är väldigt vackra länder, men det var inte vad jag kände för för tillfället.

åkte till "huvudstaden" castro och stannade där två nätter (den underbaraste sängen hittills på resan!) istället för... ja, fem kanske? vet inte vad jag räknat med.
det som var sevärt var husen i olika färger, byggda på pålar vid vattnet. tyvärr var det mulet större delen av tiden, så jag har manipulerat bilderna något för att få dem att likna verkligeheten (i solsken) mer, kan man säga...
nä, hela alltet kändes fel, både själva landskapet och känslan.

tog bussen till argentina, bariloche. hade tänkt stanna där också ett tag, men det kändes inte heller rätt! för mycket sverige/europa. åkte direkt vidare till mendoza. blev totalt 24 timmar i buss igen, precis som san pedro - santiago.

easter island, idag

rano kau

utsikt fran campingen

campingen

idag är det 21 december enligt min dator. ikväll + tre dar och en morron kvar. åker den 25:e.känns okej, har ju varit här ett bra tag nu.
är förvånad att jag sover så himla bra i tältet! luftmadrassen är för smal, men det är inget som stör sömnen uppenbarligen.imorse var jag upp till en av vulkankratrarna, rano kau. tyvärr var inte vädret det bästa, så jag blev inte långvarig. nu har jag sett den iaf.

några iakttagelser:

dom kör (bil) långsamt här.
flera ggr har jag trott att folk åkt omkring och spanat, typ, men dom kör verkligen så himla sakta! på en raksträcka här i hanga roa t.ex., där det i sverige skulle gå i minst 70, kör dom väl i... 20 kanske? undantagen är taxibilar och turister i hyrbilar.

hästar överallt. t.o.m. inne i byn, på huvudgatan, har jag sett lösa hästar. det är också många som transporterar sig till häst inne i byn.

på tal om hästar verkar dom ju ha det minst sagt bra här på ön! vandrar fritt omkring på enormt stora områden med sina föl. undantag finns, som idag t.ex. såg jag en väldigt mager häst som bara stod och såg deprimerad ut.

japaner. japaner japaner japaner. och några japaner till.
efter att ett japanskt företag hjälpte till att restaurera ett ställe med omkullfallna moaier, så har tydligen japan nån sorts avtal med påskön som innebär att dom kan resa hit väldigt billigt. "hon virginia" sa det iaf. på hela min resa i sydamerika har jag inte sett många japaner, men här är det minst 60 % av alla som bor på campingen. det är lite drygt. dom är överallt och pratar konstigt och äter konstig mat och så röker precis alla, utan undantag, 100%. behöver nästan inte åka till japan nu när jag varit här.

japaner slaktar tonfisk

solen är enormt stark. har aldrig varit med om liknande! finns andra som håller med mig också vet jag. en timme i solen utan solskydd och du är totalt uppbränd så det gör ont i flera dar. man måste verkligen smörja in sig på varenda kvadratcentimeter vilket kan vara lite svårt ibland. det är lätt hänt att man glömmer nån fläck här och där, som sen är knallröd i en vecka.
nej, har aldrig vart med om nåt liknande, som sagt.

lyssnar fortfarande på keane nästan dagligen, samma 10-11 låtar...

det är julgrejer överallt, i trädgårdar och affärer. känns ju lite konstigt med snöimitation och tomtar här där det är subtropiskt klimat...

pratade rätt mycket med en fransk tjej, karine, förra veckan. hon åkte hem för några dar sen, men nu är det en annan tjej, tina, här som jag är med lite. vi ska gå på restaurang på julafton.

angående priser här så är dom inte som tredubbla norgepriser som jag allvarligt talat trodde, men däremot så gott som 100%-iga norgepriser... beror väl lite på vilken produkt det gäller, men... en halvliter vatten för 14 kr liksom... cigaretter, råkar jag veta, kostar runt 20-25 kr, så just det är väl helt klart billigare än både sverige och norge! en burk cocacola eller likn = 7 kr, som hemma. en enkel middag på restaurang, minst 10000 pesos = 140 kr. dyyyrt.

alldeles bredvid campingen

tina (if you don't want this pic here, tell me. it's really good though!)

min lilla TREK, dag 2

natten var okej, sov rätt bra trots att jag hela tiden halkade neråt på liggunderlaget eftersom det var lite motlut.vaknade 06,30 och packade ihop mej så snabbt som möjligt för att undgå upptäckt. det var dock inte en själ ute förutom ett antal hästar, så det var hur lugnt som helst. började med att gå fel en och en halv km ungefär, vilket kändes ytterst onödigt och irriterande när jag ändå skulle gå så långt, men men. eftersom jag blivit så positiv, så... :)

såg de sju moaierna från igår, fast nu i gryningsljus.

uppfor vulkanen

hittade rätt stig och kände bara efter några hundra meter att det var läge att byta kläder. nyss var det kyligt, men så fort solen gått upp blev det hett. återigen kjol och linne med sjal över axlarna. angående ryggsäcken är jag hela tiden beredd på det värsta, vad nu det är. försöker undvika snabba rörelser som orskar påfrestningar på remmarna och så. har iaf lättat vilkten med 3 kg vatten.

gick uppåt och uppåt, uppför öns högsta vulkan, terevaka. ligger mitt på ön. jobbigt, och dessutom skulle vattnet ransoneras.
en bra bit upp satte jag mej i gräset och tog kaffepaus medan en massa hästar, inkl. föl, kom förbi.
utsikt över en stor del av ön, inkl hanga roa. omgiven av vidsträckta grässluttningar. kändes lite som en... alpäng? (alp-äng)

dagar och datum - har ingen som helst koll... det är iaf ungefär åtta dar kvar.
glad åt att jag har 13 dar här ändå, även om man förstås kan göra ön på fyra-fem (vilket är det vanliga). emellertid måste man ju då utnyttja dagarna till max, och dessutom transportera sig med nån sorts fordon och inte till fots.
det är ju till fots man verkligen hinner uppleva naturen och så, inte ens med cykel kan det bli detsamma. fem dar skulle nog definitivt kännas för kompakt. vill slappa ett tag efter allt bussresande. emellanåt är det skönt att verkligen "bosätta sig" ett tag (vilket man väl eg. borde göra på alla ställen man besöker).

förbereder mej mentalt för vidare resa till ett nytt land och en ny kontinent, nya zeeland.
känns väldigt konstigt att träffa nån hemifrån, från mitt "riktiga" liv. det blir liksom "fel" i hjärnan, stämmer inte... precis som det skulle vara att träffa v. i sverige kanske?

fötterna gör sig påminda men det går ändå förvånansvärt bra. har tejpat omsorgsfullt och fyller på när det behövs. som vanligt lilltårna som ställer till mest besvär. fan att dom ska vara så... "deformerade"! kängorna vinner ändå i långa loppet - joggingskorna är för mjuka för att funka så långa sträckor, och definitivt inte med tung ryggsäck (kanske väger 12 kg eller nåt?)

tänker på att jag inte längtat hem en enda sekund sen jag åkte. inte en enda, och det vet jag säkert. inte ens på volontärstället då jag t.o.m. grät. längtade bara till nåt annat ställe i ecuador, aldrig till sverige. lite konstigt..? och alltid på arlanda när man ska nånstans brukar jag känna att "åh, om jag bara stannat hemma istället..." känns liksom... "vemodigt" på nåt vis.
inte denna gång dock. trots att jag satt ensam på arlanda och skulle åka jorden runt alldeles ensam kändes det läskigt eller på något sätt negativt.

har ju träffat många supertrevliga människor och umgåtts med en del lite extra mycket. känns som det varit precis lagom fördelat - ensam/tillsammans med nån.

anakena beach

fortsatte upp till vulkankratern. släpade mej uppför sista biten och förväntade mej nåt storslaget som lön för mödan, men... lite antiklimax. visst var det vackert med utsikt över precis hela ön, men sen var det inget mer. ingen dramatisk, väldefinierad krater eller så. satte mej och gjorde mat iaf, som vanligt spaghetti med "soppsås" fast med världens vackraste utsikt.

såg en något diffus stig i någorlunda rätt riktning (d.v.s. mot paradisstranden anakena). lite drygt med en massa stora grästuvor, och jag gick och gick utan att komma nånstans. fötterna började göra rätt ont... mer ont... mest ont!
gick mer och mer som j. aldén tills dess att nästan blev omöjligt att sätta ner fötterna. som tur var hade jag alldeles innan skymtat stranden vilket gjorde att jag fick lite ytterligare kraft, men det var otroligt drygt!

stapplade till slut in på strandområdet och inhandlade desperat fyra flaskor vatten. fanns bara halvliters till det facila priset av 14 kr styck. spelade dock ingen roll - om dom så hade kostat 50 kr styck, så...

moaierna pa anakenastranden

det rider omkring en massa vildar pa stranden

sjönk ner på en bänk och drog av strumporna. sen kom det här med tejpen... att dra av den från lilltårna var inte direkt skönt... klippte till slut upp det sista av tejpen. oookej... vattenblåsor som hette duga...
sen äntligen bad i havet.
tyvärr liknade stranden mest mallorca eller nåt i den stilen, ja, när det kom till antalet människor iaf. eftersom det var lördag och solsken var det fullsmockat med folk.

pratade med en av kvinnorna som hade kiosker på stranden (fanns tre st) och hon lovade mej sitt kvarvarande kranvatten som hon hade i en dunk, när det var stängningsdags. guuud vad bra! det är äckligt men drickbart, och definitivt användbart för matlagning.

dags att hitta en tältplats. skulle tydligen finnas nåt slags "tältställe", men jag hittade då inget så jag slog mej ner längs upp på stranden bland palmerna, med utsikt över anakenas moaier, vita sand och klarblå hav. och så solnedgången förstås, och då var stranden dessutom helt tömd på folk.
middag - ja, ni vet redan...
mörkret sänkte sig så sakta, eller, egentligen ganska snabbt.

plötsligt kom en massa hästar galopperande uppifrån sluttningen och ner på stranden. de vuxna började snart beta, medan fölen skuttade runt och lekte som tokiga runt moaierna.
utsikten än mer fulländad!
somnade ganska snabbt, var helt slut, och sov flera timmar innan jag väcktes av ljud alldeles utanför tältet. tittade ut, och mycket riktigt, som jag trodde, kom ljudet från tuggande hästar bara nån meter bort.
passade på att titta på stjärnhimlen - sådär fantastisk som den aldrig är hemma, stjärnor med stjärnor och inte svart med stjärnor och vintergatan verkligen obeskrivlig.

hastarna pa stranden