FREDAG 14 SEPTEMBER

länge sen jag skrev nåt nu...
har varit på santa martha fem dar inkl. idag.
jag skulle kunna säga att det har varit helt underbart och roligt och fantastiskt med alla djur...
...men då skulle jag ljuga.

skriver väl sanningen.

jag skulle komma hit i måndags. saken var nu den att jag ju var på väg tillbaks till quito från cotopaxi på söndag eftermiddag, vilket innebar att jag passerade just tambillo där santa martha ligger. kändes väldigt onödigt att åka tillbaks in till quito (2,5 mil), vara där över natten och sen åka tillbaks till tambillo på måndagen, så jag hoppade av i tambillo med alla grejer.
hittade en taxi som körde mej upp till själva stället. väl där var det först helt öde, men sen kom en man/kille (finns det nåt bra ord för nån som är runt 40?) ut. detta var han som drev själva stället, leon.
jag sa som det var, att jag kom från cotopaxi och tyckte att det var lika bra att hoppa av i tambillo.
han skruvade på sig och sa att det nog inte var riktigt okej... tydligen åker alla volontärer härifrån under helgerna och är borta till söndag kväll. klockan var väl typ tre när jag kom.
trodde att han skämtade först när han sa åt min taxi att vänta för att ta med mej ner igen, men nej.
jag sa att jag i värsta fall kunde slå upp mitt tält nånstans över natten och inte göra något väsen av mej överhuvudtaget, men inte ens det var okej. jag skulle helt enkelt inte komma förrän på måndagen och inget annat.
var skittrött och så, och det kändes jävligt jobbigt att åka ner till tambillo igen, hitta en buss tll quito och sen ta mej till nåt hostal för att spendera natten, och sen nästa dag ta mej tillbaks till tambillo igen och ta ännu en taxi upp till santa martha.
tyckte faktiskt att det var rätt... elakt gjort. det var ju redan eftermiddag och dom andra skulle komma tillbaks inom ett par timmar. varför i h-vete kunde jag inte åtminstone ha fått slå upp ett tält nånstans en bit bort!?

första intrycket var alltså helt klart negativt, så när jag återvände på måndagen kändes det sådär.
blev iaf guidad runt och det var verkligen jättevackert - grönt och väldigt kuperat. gick förbi stora burar med lejon, björnar, en puma, andra kattdjur och en äng med fyra stora sköldpaddor. uppe runt själva huset (husen - det är två volontärhus) fanns papegojor m.fl. fåglar, en apa och en massa andra djur.
träffade dom andra volontärerna i mitt hus och dom verkade trevliga, tre unga tjejer. vid middagen på kvällen kändes det rätt bra och jag lyckades väl ändra min lite negativa inställning.
emellertid framgick det ganska snart att de här tre tjejerna kände varann väldigt väl och redan var en "inarbetad" grupp. hur lätt är det då att komma som ny? dessutom var dom bara typ 20 år.
tisdag - onsdag kändes det värre igen. märkte så väl att jag var utanför deras lilla grupp. försökte prata med dom, fråga saker typ, och dom svarade väl men inget mer direkt. ändå märker jag ju att dom egentligen är jättetrevliga, bara inte alla tre tillsammans.
kände mej bara så dum nästan hela tiden.
hursomhelst så var det ju två hus, och i det andra bodde fyra andra som under dagarna jobbade tillsammans med oss i vårat hus. dom i det andra verkade väldigt trevliga allihop, och kände att jag kunde prata med vem som helst av dom mer eller mindre obehindrat. var en stor skillnad. dom var liksom lite äldre, antingen till sättet eller till åldern.
kände att det var en sån stor skillnad och bara önskade att jag kunde få byta hus...
på onsdagen mådde jag - fysiskt - skitdåligt, mådde illa som fan men spydde inte. efter lunch sa jag att jag bara inte kunde jobba på eftermiddan och låg till sängs.
skönt att vara ensam i huset och kunna slappna av, samtidigt som jag kände att jag borde vara med dom andra för att inte känna mej ännu mer utanför.

senare samma dag sa leon att om jag tyckte att det kändes jobbigt att vara här var jag tvungen att tala om det.
trodde väl inte att det märktes så tydligt att jag vantrivdes, så tydligt att han tog upp det bara sådär. försökte verkligen hålla masken och le och inleda små samtal med folk, men, visst, det var jävligt svårt när jag kände att allt jag ville var att komma därifrån. så bra skådis är jag väl inte...
iaf sa jag att jag väl hade funderat på att fråga om möjligheten att dela upp mina fyra veckor mellan santa martha och den "filial" som ligger i amazonas, kanske två veckor här och två veckor där? på det viset skulle jag bara behöva vara här två veckor, d.v.s. endast en vecka till här. leon sa att jag nog var tvungen att stanna en vecka till, att det iaf inte gick att dra sig ur helt med så kort varsel. det hade jag väl inte tänkt heller!!! han sa det på ett sånt sätt att det kändes som att han hade trott att jag skulle sticka och inte komma tillbaks liksom, redan efter första veckan.

han gick med på att dela upp vistelsen på två veckor här och två veckor där iaf, tack och lov. efter det kändes det både bättre och sämre- bättre att veta att jag bara hade ytterligare en vecka kvar, men dåligt eftersom jag inte känner nåt stöd från leon utan... ja, vad? han märker att jag mår dåligt men försöker ändå inte göra saken bättre. han kunde kanske försöka få med mej i samtalen nån gång och inte bara prata typ interna saker med dom andra.
tycker nog ganskaså genuint illa om honom faktiskt. de flesta avgudar honom nog verkar det som.
avgudar - inte så konstigt iofs eftersom det mest är tjejer mellan 20 och 25 här, och han ser rätt bra ut. kan tänka mej att dom, som sagt, avgudar och ser upp till honom.
han går omkring här med nerhasade jeans och är cool.

när vi pratade så tog han själv upp en grej jag funderat på, nämligen att byta hus och bo med dom andra volontärerna. dom är faktiskt helt okej, allihop. kan prata med dom alla fyra. så jävla typiskt att jag skulle hamna i det här huset!
ja, han sa iaf att om jag nu funderat på att byta hus så gick inte det, han gick av princip aldrig med på det för då skulle alla vilja byta (om en bytte). nu tror jag ju inte att det skulle inträffa i den boendekonstellation som är just nu, men... han har uppenbarligen en massa principer som absolut inte kan göras undantag från. så jävla onödigt! om nu nån mår dåligt och det skulle kunna bli mycket bättre om den bara fick flytta till det andra huset, varför då inte göra det? det är väl bara för mej att ta dom lakan jag redan använder, och ta med mitt pick och pack till det andra huset?
blir så irriterad.
och ledsen.
han kunde ju så enkelt hjälpa till lite och göra saker och ting ganska så mycket bättre. skulle trivas mycket bättre med dom andra, och skulle därmed säkert också jobba bättre, vara mer motiverad liksom.

idag, fredag, känns det lite bättre. har jobbat mestadels med folk från andra huset.
igår däremot var det jävligt pissigt.
grät t.o.m. två ggr, gick inte att hejda.
tänkte bara en massa onda tankar om leon och dom här tjejerna. vet att man ska försöka fokusera på nåt annat och inte liksom gräva ner sig i negativa tankar, att det negativa bara accelererar då, men det gick fan inte.
vill bara härifrån.
tror att allt hade varit annorlunda ifall jag fått bo i andra huset. kanske inte bra, men bättre.

nu när det är bestämt att jag bara ska vara en vecka till känns det underbart. (ja, just det känns underbart, liksom).
känner en sån frihet på nåt vis, som att jag blir släppt från fängelset efter halva strafftiden...
mitt plan quito - lima går 17 oktober, och jag blir "släppt" härifrån 22:a sept. vet inte om jag ska boka om limaplanet, eller vad jag ska göra överhuvudtaget.

det kan iaf bara bli bättre!

film: galapagosskoldpadda, over 100 ar gammal... (tryck pa play)