8 - 9 SEPTEMBER

quito, plaza grande

quito, plaza grande

klockan sju samlades vi, ung. tio stycken av olika nationaliteter, för att åka iväg till cotopaxi - världens högsta aktiva vulkan. aktiv innebär emellertid inte att den vräker ur sig lava lite då och då, utan att den har haft ett utbrott under de senaste 500 åren, eller hur det nu var.

cotopaxi

efter en lång bilfärd (eller, jeepfärd snarare) med mountainbikesen fastsurrade på taket, kom vi upp till startpunkten, en bra bit upp på själva vulkanen. 4500 m tror jag?
tydligen hade vi en himla tur med vädret eftersom det alltsom oftast brukar vara molnigt och väldigt blåsigt, vilket det verkligen inte var nu! vi såg hela den symmetriskt konformade snötäckta toppen avteckna sig mot en verkligt klarblå himmel. otroligt vackert!

pa parkeringen

jeep pa vag upp pa cotopaxi

iaf, på med hjälmar och handskar och upp på cyklarna och så nerför på usla vägar.
dom var verkligen usla, och det kändes rätt hopplöst emellanåt sen när det började plana ut och t.o.m. blev lite uppför... höjden gjorde nog sitt till - att cykla uppför på 4000-nånting meters höjd var ganska jobbigt kan jag ju säga...

quilotoa lake pa eftermiddagen

ungefar pa samma stalle

sjalva byn quilotoa

framåt eftermiddan transporterades vi i jeepen till quilotoa - en lite by uppe i bergen, på nästan 4000 m höjd, som är känd för sin vulkankrater "innehållande" en turkosblå sjö. vädret var fortfarande på vår sida och det var, precis som cotopaxi, väldigt vackert med höga berg i bakgrunden.

film: quilotoa lake (tryck pa play)



natten spenderades i något som liknade ett härbre. det var riktigt fint men KALLT!!!
när det började bli dags för middag började jag må illa. det var p.g.a. höjden förstås. kände till slut att jag nog inte kunde äta och gick och la mej. efter en minut gick jag upp igen för att spy. det var verkligen evigheter sen jag spydde sist, men nu gick det då inte att hejda.

kändes iaf bättre sen, och jag bäddade ner mig påklädd i min medhavda sovsäck och tre lager filtar uppepå, samt mössa och vantar. det var riktigt jävla svinkallt, och ännu värre blev det under natten.

måste förresten nämna stjärnhimlen. på höjder på 3-4000 meter är stjärnhimlen inte av denna världen. det var likadant i himalaya. alltså, man ser typ tre ggr så många stjärnor som annars, och vintergatan är nästan alldeles vit liksom. känns totalt overkligt!

ungar efter vagen

utanfor quilotoa

idag (sondag 9:e) gick cyklingen nerför på asfalterade vägar, tack gode gud för det... (gårdagens vägar var av "sandgrus" och totalt räfflade liksom, som havsbottnar fast mycket värre.)
passerade rakt genom små byar och blev hälsade som kungligheter nästan... alla barn under tolv år skrek "¡hola!" och vinkade frenetiskt. överallt var det indiankvinnor ute och jobbade, alla iklädda vackra, färggranna kläder och de karakteristiska hattarna. lamor såg vi också (förutom alla åsnor, hundar, hästar, kor, får och enorma svarta grisar. ja, och ett par katter också faktiskt!)
väldigt vackert landskap. lite kargt, men böljande och med berg runt om.

hade man kunnat fotografera helt fritt, utan att fråga människor om det ville vara med på kort och så, så hade man kunnat hittar precis hur många motiv som helst! (och likaså kvällen innan)
efter ung. två mils cykling blev det jeeptransport en bra bit, och det hela avslutades sen med en två mil lång nerförsbacke på serpentinvägar (asfalt!). milsvid utsikt, men tyvärr var det molnigt bortåt cotopaxi, så den såg vi inte.
lunch och så hemåt (=quito).

det bästa på de två dagarna tyckte jag nästan var kvällen i quilotoa, medan det var ljust och jag fortfarande inte var spyfärdig... en massa indiankvinnor gick omkring i byn, och en massa barn var ute och lekte. var liksom... mysigt! gemytlig stämning. (och vackert.)
imorron tambillo/santa martha!