spattig

är fruktansvärt spattig.
skriver små komihåglappar heeela tiden och sammanställer till listor... som i sin tur delas upp och/eller sammanställs till nya listor... osv.
kommer på saker jag bara måste kolla på nätet innan jag åker, och just ja, måste betala den där gamla räkningen och bestämma mej för ett datum beijing-hem. har tvättat men har smutskläder på så många olika ställen (bilen, jobbet, hos syster, i ryggsäcken där jag bor...) att jag nog inte hinner få koll på alltihop, och än mindre tvättat. och just ja, min cykel lämnade jag in på service innan abisko - måste hämtas ut. apoteket - ska köpa compeed (bra skavsårsplåster som jag inte ägnat en tanke i hela mitt liv förrän efter några dar på kungsleden då jag insåg att compeed i vissa lägen kan vara en av guds största gåvor till mänskligheten) och hmmm... vilka apoteksprodukter kan-vara-bra-att-ha-på-ett-nödvändigt-sätt? måste ju sålla i kan-vara-bra-att-ha-produkter. och transport till arlanda? ojdå. borde kanske ha bokat tågbiljett för länge sen. eller kan man ta buss? näe..? och varifrån ska jag åka till arlanda??? falun? bollnäs? suck.
har hjärtklappning.
inte av nervositet eller så, men det känns rätt så psykiskt stressande att inte kunna få en ordentlig överblick och känna - VETA - att allt är under kontroll och "taken care of"!
som det är nu vet man aldrig vad för slags nya saker som jag ännu inte tänkt på som rätt som det är kan poppa upp i skallen och göra sig påminda. som att gå omkring och vara på helspänn hela tiden och vara beredd på att nån ska hoppa fram och ropa "BU!".
eller nåt... :)
tänkte ta en liten tupplur, men det var ju helkört. hjärnan/det psykiska stressar upp kroppen/det fysiska, som gör att det blir ännu mer rörigt i skallen och och och...
men nu ska jag ner på stan. lugnast så.