katt, abisko, volontär
har varit ute i skogen några dar, utan internet.
inte så mycket nytt att skriva tror jag.
det mest aktuella ämnet är väl tyvärr min katt - vad som ska hända med honom. lutar åt avlivning. känns förjävligt. vill inte tänka på det (vilket jag ju ändå måste eftersom resan närmar sig).
rent resemässigt är det annars abisko som kommer härnäst.
vi ("islandsvännen" och jag) åker nattåg på tisdag kväll (7:e) och kommer fram den 8:e till abisko fjällstation. ska vandra söderut mot - och upp på - kebnekaise, och sen till nikkaluokta. åker därifrån 19:e med buss till kiruna, och så nattåg söderut igen. har VARSIN kupé på både upp- och nerresan - hur lyxigt som helst!
mejlade nyss till det här volontärstället i ecuador - santa martha.
frågade om jag kan komma dit mellan 10 september och 8 oktober ungefär. får jag klartecken så åker jag dit känns det som. har ju ändrat mej så många ggr, men nu när jag fått arslet ur vagnen och mejlat så åker jag om jag får ett ja.
vill ju verkligen hålla på med djur! det är ju det enda som betyder nåt egentligen. för mej iaf.
hittade boken "aku-aku" av thor heyerdahl i en bokhylla. handlar om hans resa till påskön. (för tusen år sen, typ, men ändå)(=1950-talet nån gång)
4 kommentarer:
Hur gammal är din katt? Det är inte ett alternativ att lämna bort honom till något katthem eller så?
det är en hittekatt som är minst nio år. problemet är att han alltid varit så himla rädd för allting, och efter att ha kämpat med honom i alla dessa år och fått honom någorlunda trygg så har det hänt nåt som har skrämt honom som fan, vet inte vad. han bor hos syster och har trivts jättebra men är nu SÅ rädd för precis allting, inkl. att vara inomhus! vi tror att det varit en räv där (inne? genom kattluckan?) eller nåt (när han varit ensam nån natt), han är så rädd för allt att han inte har ro att äta knappt, bara litegrann. har aldrig sett honom såhär förut.
han har dessutom fått flytta ett par ggr redan, vill inte utsätta hnom för det igen, och speciellt inte för helt nya människor, han skulle tamejfan inte klara av det.
usch usch usch...
Nä, stackars Ping. :(
Synd att L har så många katter redan, annars skulle han kanske ha kunnat prova att ta hand om honom - fast det är klart, om han är rädd för att vara inne så... vill du att jag ska fråga grannarna som köpte barndomshemmet? Där får han ju vara ute jämt om han vill och det ligger mitt i skogen. Jag kan göra det om det är ett alternativ till avlivning, menar jag. Jag skulle gärna ha tagit honom själv om det hade funkat men dels så har vi fullt hus med T och F och dels så ska vi ju flytta till Norge som det ser ut. Trist, verkligen. Men jag kan fråga grannarna, som sagt, om du vill.
(Och jag såg att du inte vill utsätta honom för nya människor och så, men OM han lugnar ner sig så kanske...? Du har ju lite tid på dig att fundera, några veckor åtminstone. Men jag håller tummarna för att han kommer att må bättre snart.)
Förresten så blev ju Svartis sådär en gång, då när hon rymde hemifrån i tre veckor om du kommer ihåg det. Precis när vi flyttat till huset. Det var ju för att det kommit in en främmande katt genom kattluckan och spöat upp henne som faan. Men hon blev sig själv igen ett tag efter rymningen, dock var hon skiträdd för det mesta ett bra tag efteråt. Och hon är ju inte en orädd katt alls i vanliga fall som du vet...
Skicka en kommentar