09 juli 2007

blandat

                                     tempel, kathmandu -99 (foto: johan)


EKONOMI
har inte vågat räkna på en budget. har varit så rädd för att, om jag till en början helt enkelt bara räknade ut en "medeldagskassa" för de 280 dagar jag beräknas vara borta, få fram en summa per dag som var väldigt knapp.
idag delade jag min beräknade reskassa med antalet resdagar och fick fram det positivt överraskande beloppet 250:-/dag! detta känns HELT okej!
i t.ex. bolivia kanske man kommer undan med 100:- nån dag (eller mindre), medan det i japan kommer att vara väsentligt dyrare, men nog låter det tillräckligt med 250 spänn som medeldagskassa? känns, som sagt, väldigt bra.

SKOR
lite svårt... vill ju vandra en del och borde/vill ta med mina riktiga/dyra kängor. dom är ju dock rätt så klumpiga (även om det inte är på värsta sättet). förutom dessa vore det bra med ett par gympa-/joggingskor och ett par sandaler. skulle ha velat reducera det totala antalet par till två, men det känns ändå som att alla tre behövs tyvärr.

MIRAKELTRÖJOR(-material)
har inhandlat fler ulltröjor och har nu totalt fyra stycken i olika modeller/tjocklekar. har upptäckt att underställsulltröjor är helt fantastiska! varma när det behövs och luftiga när DET behövs, torkar snabbt, väger minimalt och det bästa av allt - det GÅR inte att få dom att lukta svett! det är tydligen nånting med ull som gör att svettmolekylerna helt enkelt inte får fäste i tyget. hade samma tröja typ fyra dar i rad när vi vandrade (och svettades!) på island, och ändå luktade den ingenting efteråt!
det negativa är priset... en vanlig tunn t-shirt kostar strax under 500 spänn...
iaf blir det nog inte så många andra "överkroppsplagg" på resan (till att börja med iaf). vill verkligen minimera packningen.

KORTSLUTNING I HJÄRNAN
...får jag snart. surfar och surfar och läser och stryker under och surfar igen... nu talar vi alltså informationssökning om "mina" länder. har så svårt att koncentrera mig på ETT land i taget vilket leder till att allting blir totalt ostrukturerat.
sen vet ju alla hur internet är - man letar efter en speciell grej men hittar snart länkar som leder in en på sidospår som i sin tur leder in en på sidospår... och så kommer man bort från det man från början skulle kolla efter/läsa om. blir som att läsa en MASSA men i slutändan ändå inte ha fått fram nånting av den info man EGENTLIGEN sökte. suck.

NY CHAUFFÖR PÅ JOBBET...
...som är från PERU (dit jag ju ska)! äntligen en kollega som inte bara pratar annat än bosniska, swahili, kurdiska, iranska, arabiska och gudvetallt, utan dessutom SPANSKA!
SOM jag väntat! :)

4 kommentarer:

Peter Madison sa...

Hmm..när åker du? Och har du bytt jobb?

Sara sa...

p:
1. åker 28 augusti (sthlm-london-madrid-quito).
2. nja, bytt jobb... eller, ja, jo, fast bytt tillbaks. kör buss som timanställd tills jag åker. blev för dålig lön på "bokstället". ska man få ihop lite spar-/resekapital så är det busskörning inkl. övertid som gäller, och så trivs jag rätt bra nu. (kanske för att jag vet att jag snart får fly fältet...)

M sa...

hallå..

Har flyttat och inte heller haft nått internet på nån vecka, eller så.
Iaf. Hon doktormänniskan anser att man bör minnas saker, för det e saker man upplevt när man va liten som ger en referenser till resten av livet, sen säjjer hon jaha hur va du när du va liten.. å ja vet inte. Men ja tänker oxå vem vet? men hon hävdade att alla vet, så då tänkte jag jaha. ja får fråga Sara, asså fråga om ett specifikt tillfälle å ja kanske vet, ja minns ju våra sanning eller sannings lekar ja mins lärare å klass kamrater, inte så ja kan rabbla alla ur huvudet kanske. Men hur va jag? var jag lycklig? orolig? förvirrad? ja har ingen aning, vet inte ens om ja vill veta. jag ser min barndom som rätt lycklig iaf fram tills mamma å pappa flytade isär. Ocg jag inser att det såklart inte alltid var rosa moln innan dess. Men som sagt vill man veta det?

Doktormännisklan anklagade mig för att vilja smit från problem osv medans jag mer ser mig som en person som vill lösa allt, för jag vet mycke väl att ingen löser nått åt mig. Hennes bild av mig känns väldigt skev, samtidigt som jag tog åt mig alldeles för mycke av vad hon sa, och bara kände mig som en värdelös människa som inte vill ta hand om nått utan bara vara 5 år å tas om hand om.

vilket jag iofs skulle tycka vara skönt. Men det ser jag inte som att jag försöker smita mer som att jag löst så mycke problem att jag tycker att jag borde få lite jäval lugn å ro.

aja.. ja babblar.

Va roligt att du ska ut å resa, på sätt och vis är jag massa avundsjuk!!!

Sara sa...

gretz:
ska fundera lite nu när jag vet mer specifikt vad du/knäppdoktorn är ute efter...
återkommer!
kram