vad en "vanlig" manniska tycker om thailand

(baserat enbart pa tre dagar i krabi, erkanner:)

sara skrev i en kommentar att det skulle bli intressant att höra vad en "vanlig" svensk tycker om thailand. (jag hoppas du menar "vanlig" i positiv bemärkelse... :))
ja, då ska du och alla andra få höra...
sara: du skulle hata det.
utifrån det jag sett, vilket iofs inte är speciellt mycket, det erkänner jag, så skulle jag inte råda en endaste människa att åka till thailand.
precis som jag ursäktade mej inför alla nz-älskare, så får jag väl nu ursäkta mej inför alla de 400 000 svenskar som årligen reser till thailand och bara ääälskar det.
åkte intet ont anande ut till ao nang, stranden som ligger närmast krabi town, för att ta mej ett litet dopp.
ja, vad ska jag säga...
det var som att få en mental käftsmäll eller nån valfri liknelse. att 400 000 svenskar åker hit, ja inte just till krabi naturligtvis, årligen visste jag innan, men jag var verkligen inte beredd på detta.

alltså... om jag säger att det inte fanns en enda liten plätt att tränga sig ner på så ljuger jag inte. med plätt menar jag att du själv ska rymmas och dessutom ha typ en folktom meter runtomkring dej i alla riktningar (det kan väl inte vara för mycket begärt?).
som packade sillar låg det, antingen blåvitbleka eller knallbruna, svenskar, tättättättättätt, topless:a, drickandes singha-öl, läsandes camilla läckberg /liza marklund/veckorevyn, och med sina tillhörigheter i willys-plastkassar (det sistnämnda = mest den äldre generationen).
det var stranden.
ovanför denna hade en hel stad växt upp. massage, dykbutiker, souvenirer, tour-arrangörer, restauanger (inkl. mcdonalds), hotell och gudvetallt. många ställen hade helsvenska namn samt skyltar med texten "we sell snus!".

jag är som många vet snål. för priset av vad det kostade att ta sig till denna strand, 16 kr t.o.r., tänkte jag att jag åtminstone skulle ta mej ett litet dopp för pengarna, men - efter 20 minuter (en promenad till slutet av stranden och tillbaks, konstaterandes att det var lika hemskt precis överallt) hoppade jag på första bästa fordon in till stan igen med oförrättat ärende.
jag är fortfarande, tre dagar senare, nästan i chocktillstånd :)

åtminstone till krabi/ao nang skulle jag inte råda ens min värsta fiende att åka.