como si ya no fuera suficiente...

igårkväll skrev jag ju lite efter det att vi varit och tagit kort och ätit och så.

satt och grejade med min perukarta nån timme senare, då en av dom som jobbar på hostalet kom och knackade på min dörr och sa att min amigo sökte mej.
eh... jaha? jag hade ju så gott som nyss lämnat honom vid hotellet..?

han hade inte kunnat sova för att det var sånt hålligång på stan/torget med en massa folk som var utklädda och marscherade och dansade och spelade, så han kom och drog med mej ut igen.
vi strosade runt lite på stan och tittade på folk, men när sen alla skingrades gick vi genom smala gränder upp till en kyrka som ligger ovanför stan och satt där i mörkret och tittade på utsikten ett tag.
ner igen och jag lämnade honom vid hotellet för andra gången.
ny godnattkram och ny kindkyss och hemma igen vid halv tolv.

hur ska jag klara mej utan denna mycket speciella vän framöver??? (fast jag har ju ocksa min speciella van e. tack och lov)
han är speciell och han får mej att känna mej speciell.
måste han liksom bo såhär fruktansvärt långt bort?

skit också.