7 september, igar

antligen en sapass klar morgon att man kunde se t.o.m. en vulkan! (fran terrassen)

ovanfor en telefériqo

ocksa dar...

dale och leah

bussfard ner mot stan, fran telefériqon

ja, hus...

200 m nedanfor hostalet

hade bestämt mej för att åka upp i linbanan som finns här i quito. den heter telerifiqo och tar en upp till 4100 meter. hade sån tur att två av dom som bodde i mitt rum också skulle dit och vi delade på en taxi. dom här två hette leah och dale och var sååå trevliga! och äntligen några som inte skulle ut och festa varenda natt, bara det!
uppe vid linbanan såg man vulkanen pichincha, och det gick även att gå dit upp (till 4600 m) men det får bli en annan gång.

ja, åkte med dom dit, upp och ner igen, och sen till ett köpcenter för att leta gummistövlar... dom skulle också volontära, fast mer i djungeln. iaf så behövde vi alla tre gummistövlar.
själv ska jag väl rumla runt med apor och pumor i leran, så det kan behövas lite kläder till det.
emellertid var det ju mest chica, dyra butiker där, så no success...

lämnade dom så småningom och gjorde mitt dagliga frukt- och yoghurtinköp.
innan jag gick hem satt jag på mitt närmsta torg och filmade bussar, se tidigare inlägg, och efter att ha vräkt i mej björnbär, jordgubbar och pepinos var det dags för sängen.
läser carina rydbergs senaste bok men det går väääldigt segt. den är... ja, tråkig helt enkelt.