jag ar sa pooositiv
okej - nagra saker att trots allt vara tacksam för:
MITT PASS
två timmar efter ankomst till burmas mest kaotiska busstation och äntligen framme på mitt guesthouse inne i yangon centrum upptäckte jag att jag inte hade mitt pass.
hur man kan glömma/tappa den viktigaste ägodelen man har på en sketen burmesisk nattbuss (20 timmar, fy fan) är förstås totalt obegripligt och chansen att återfå det kändes... så nära NOLL man kan komma.
...och likförbannat hade nån hittat det och jag kunde återfå det. helt mirakulöst skulle jag vilja påstå. att missa sitt plan och bli fast i en underutvecklad militärdiktatur utan pass...
alltså EN grej att vara tacksam för.
att jag inte blev det alltsa.
DATORN
datorn går fortfarande, till stor del, att använda trots att den verkar vara jävligt full av virus. i autostart ligger nåt osynligt program som ger sig tillkänna endast då jag stanger av datorn. det skapas ideligen nya mappar och filer och oidentifierbara program överallt, och mitt bildredigeringsprogram blev typ kidnappat och fick slängas.
med mera.
GÅR dock att använda som sagt, men jag är ganska så orolig över mina bilder som samtliga finns på hårddisken och endast där. ska jag köpa en massa usb-minnen och föra över bilderna? självklart blir väl minnena smittade på samma gång, men då FINNS ju ändå bilderna där?
jag har fan ingen aning. (tilläggas kan att jag inte har cd-brännare).
sammantaget får jag väl på det stora hela klassa ovanstående som nåt att vara tacksam för, att datorn ändå startar och att bilderna finns där. (än så länge...)
jag har till råga på allt ett rum med ac vilket känns otroligt lyxigt. eftersom jag för tillfället tillbringar hela dagarna (minus typ 30 min) på rummet unnade jag mig det.
och så hittade jag en svensk bok här på guesthouset ("södermalmsmorden") som är såpass bra att jag faktiskt kunnat koncentrera mig på den.
just ja, har ett batteristreck kvar på mobilen också (tappat bort laddaren ju). batteriet skulle ju ha kunnat vara helt slut!
jag har det ju nästan för bra för att vara sant.
pass, dator, ac, en svensk bok, batteri kvar...
MITT PASS
två timmar efter ankomst till burmas mest kaotiska busstation och äntligen framme på mitt guesthouse inne i yangon centrum upptäckte jag att jag inte hade mitt pass.
hur man kan glömma/tappa den viktigaste ägodelen man har på en sketen burmesisk nattbuss (20 timmar, fy fan) är förstås totalt obegripligt och chansen att återfå det kändes... så nära NOLL man kan komma.
...och likförbannat hade nån hittat det och jag kunde återfå det. helt mirakulöst skulle jag vilja påstå. att missa sitt plan och bli fast i en underutvecklad militärdiktatur utan pass...
alltså EN grej att vara tacksam för.
att jag inte blev det alltsa.
DATORN
datorn går fortfarande, till stor del, att använda trots att den verkar vara jävligt full av virus. i autostart ligger nåt osynligt program som ger sig tillkänna endast då jag stanger av datorn. det skapas ideligen nya mappar och filer och oidentifierbara program överallt, och mitt bildredigeringsprogram blev typ kidnappat och fick slängas.
med mera.
GÅR dock att använda som sagt, men jag är ganska så orolig över mina bilder som samtliga finns på hårddisken och endast där. ska jag köpa en massa usb-minnen och föra över bilderna? självklart blir väl minnena smittade på samma gång, men då FINNS ju ändå bilderna där?
jag har fan ingen aning. (tilläggas kan att jag inte har cd-brännare).
sammantaget får jag väl på det stora hela klassa ovanstående som nåt att vara tacksam för, att datorn ändå startar och att bilderna finns där. (än så länge...)
jag har till råga på allt ett rum med ac vilket känns otroligt lyxigt. eftersom jag för tillfället tillbringar hela dagarna (minus typ 30 min) på rummet unnade jag mig det.
och så hittade jag en svensk bok här på guesthouset ("södermalmsmorden") som är såpass bra att jag faktiskt kunnat koncentrera mig på den.
just ja, har ett batteristreck kvar på mobilen också (tappat bort laddaren ju). batteriet skulle ju ha kunnat vara helt slut!
jag har det ju nästan för bra för att vara sant.
pass, dator, ac, en svensk bok, batteri kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar