sergio

strosade omkring i kopcentret (centrat??? har aldrig lart mej det dar!) och blev "hittad" av en peruan vid namn sergio. han ville dricka kaffe, och som vanligt var min forsta impuls - neeej...
men tankte att okej, har inget annat for mej, sa...
trodde han var typ 40 ar eller mer, men han visade sig vara 31. hopp... tur att jag inte gissade da (som han uppmanade mej att gora).

jag ar skitradd for att vara alltfor sjalvupptagen/egocentrerad nar jag pratar med nan (nagot jag vet att jag ofta ar, eller atminstone varit) och har fick jag nu ett praktexempel pa nagon som bara pratade om sig sjalv.
att han var ingenjor framholl han... jag vet inte hur manga ggr, liksom att han rent generellt var "battre" och "finare" an andra peruaner (vilket val stammer, men...). han hade, sa han liksom i forbigaende, en dyr jacka som han kopt i schweiz, dyr klocka, dyra byxor, dyra glasogonbagar (christian dior). studerat i frankrike hade han minsann ocksa gjort, manga ar, och rest i hela europa, och nu skulle han snart till ryssland och halla foredrag om geologi (det han sysslade med). stajlade lite med att prata pa bade franska, italienska och portugisiska ocksa.
han fragade vad jag tyckte om honom.
"du pratar om intressanta saker" sa jag. hahahahaha...
tankte att vafan, han kan val fa tro det, och dessutom kom jag inte pa nat annat - positivt - att saga...

...blablablablablabla...

till slut hade jag vaaaldigt svart att koncentrera mej och kande mej saaa uttrakad...
tack och lov lyckades jag "fa oss att bryta upp".
bytte e-postadresser och han sa att han var tillganglig imorron efter kl 19, utifallatt... jorasaatt... sa att jag nog ska traffa min amigo (v), nagot jag inte har en aning om, men...