hokitika gorge, ocksa upprepn. fast med bilder...

mot the gorge, efter regnet

min bil och en ormbunke

vattnet och han som fiskade

utsikt fran bilen nar jag skulle sova

foljande morron

efter den lilla promenaden vidare västerut, mot sydöns mellersta västkust kan man väl säga. läste om en ravin, hokitika gorge, med knallturkost vatten som lät så himla vacker, tre mil utanför samhället hokitika.

efter en regnig eftermiddag skingrades molnen och kvällen blev klar.
slingriga vägar långt ute på vischan ledde till en liten parkering varifrån jag gick neråt på en liten skogsstig. snart skymtade vattnet mellan träden, och jag tänkte direkt, efter första skymten, att det varit värt besväret att ta sig dit. vattnet såg alldeles självlysande ut, och när jag kom ut ur skogen blev jag inte besviken...
vattnet var superblått, mjölkigt turkost p.g.a. sediment, omgivet av grönskande, mossiga stup. blev sittade där ett bra tag, vilket jag sen fick ångra då jag insåg hur många insektsbett jag fått... (sandflies)
var ensam där så när som på en person som stod och fiskade en bit bort.

sov, eller "sov" (att försöka få nån sömn i den bilen... ja...), i bilen nån kilometer därifrån för att lätt kunna återvända följande morron. ville så gärna se alltihop igen. vilket jag också gjorde. så tidigt på morronen var jag alldeles ensam där.

ja, vad ska man säga? sevärt! iaf som nu, då jag fick ha alltihop för mej själv.
med 20-30 andra turister med barn och grejer, så hade det nog inte varit samma sak direkt.