pancake rocks och lite insikter

pancake rocks

tang pa en klippa, boljande som har i vagorna

alldeles vid campingen

pingviner!!! har inte sett nan dock, tyvarr!

bil upp mot de s.k. pancake rocks - kalkstensklippor vid havet som blivit skulpterade av hav och vind tills de liknade torn av pannkakor. kan väl inte påstå att jag (som pannkaksexpert :)) skulle ha gjort den kopplingen själv, men... nån har iaf döpt dom till pannkaksklipporna.

har insett varfor jag jag ar uttrakad har:

precis som överallt på nz är det väldigt "ordnat" och lättillgängligt med en handikappanpassad "promenadslinga" som letar sig runt klipporna.
återigen kan jag sakna det mer oorganiserade sydamerika...
nu menar jag inte att det är dåligt med handikappanpassade ställen, men... hmm... det blir bara så himla tråkigt med all tillgänglighet och rullstolsramper och staket för att ingen ska trilla ner i havet, och pedagogiska skyltar överallt. som att gå runt inne på ett museum eller nåt, fast det är utomhus.
man har liksom byggt in naturen och gjort den totalt... "ospännande" på nåt vis. inget utrymme för att själv utforska. "håll dej till stigen", "kliv inte över staketet för då kan du ramla i vattnet", "väldigt halt när det regnar", "håll noga koll på dina barn, det är inte staket precis överallt", "hundar förbjudna", "längre fram på den här stigen kommer du inte att kunna ta dej fram med rullstol" o.s.v. nu är kanske inte allt formulerat exakt såhär, men ni fattar kanske vad jag menar - överbeskyddande liksom!

antar att det är som i sverige ungefär, och jag inser nu att jag inte uppskattar det!
jag vill inte ha välbyggda gångar eller breda spänger (?) med halkskydd och staket och rejäla, pedagogiska informationsskyltar!
jag vill kunna utforska på egen hand, inte gå omkring inhägnad på en snitslad bana och se men inte röra!