11 oktober (?): san ignacio - jaén - bagua - chachapoyas

dan därpå lämnade jag hotellet i san ignacio vid halv åtta för att försöka ta mej vidare mot chachapoyas på nåt vis. hade ingen koll på bussar eller så, eller hur kollektivtrafiken i peru fungerar överhuvudtaget.
stoppade en s.k. mototaxi (ja, en sån där riksha), sa att jag skulle åka mot chachapoyas och blev skjutsad till en lokal där det skulle gå en sån här s.k. colectivo.

alltså, det funkar tydligen så att det är antingen en vanlig taxibil eller en minibuss som utgör fordonet, i detta fall en minibuss. man sätter sig och väntar tills tillräckligt många människor kommit för att åka till samma ställe, och först då avgår bilen/minibussen. jag var den första personen på plats, och fick väl vänta typ en timme innan vi äntligen var nio stycken, vilket var det som krävdes. det går alltså inte att bestämma sig för en speciell tid man vill åka, utan är alltid beroende av x antal ytterligare passagerare... (det finns även riktiga bussar med bestämda avgångstider, men det är mer mellan större städer).
hursomhelst - att ha bråttom är alltså inte nån bra idé...

jaha, anlände till staden jaén, där jag var tvungen att byta transport igen.
några pa bussterminalen försökte lura i mig att det inte gick att ta sig till chachapoyas på annat sätt än att vänta tre timmar på att deras buss (en riktig buss) skulle gå.
det ville inte jag.
för att komma till chachas var jag tvungen att byta ytterligare en gång, i bagua.
kände att jag ville ta mig så långt som möjligt så snabbt som möjligt och inte vänta på deras sketna buss i tre timmar (dom sa att "om du åker nu måste du ändå sitta i bagua och vänta i tre timmar!" "jamen då gör jag hellre det!" svarade jag).
hittade en colectivo som precis var på väg till bagua, och lyckades komma med.

fortsatt flyt m.a.o.!

väl i bagua... hmm... alltså, det var så många colectivos-fordon och mototaxis inblandade i dom här två resdagarna att jag inte minns riktigt hur allt var... ja, i bagua sa dom att det inte alls gick nån buss till chachas, inte overhuvudtaget (vilket dom dära bussgubbarna i jaén minst sagt antytt att det gjorde). jag hade alltså gjort helt rätt som tog mej vidare så fort som möjligt.

mellan bagua och chachas var det endast taxi-colectivos som gällde tydligen, så det blev till att invänta ytterligare passagerare innan vi kunde åka. fyra stycken behövdes och en fattades, men till slut, så. fyra vuxna och tre ungar blev vi, plus chaufför.
återigen var det ganska familjär och trevlig stämning, och vi stannade för att chaffisen och en till skulle köpa plommon efter vägen, och dom bjöd oss andra och det småpratades lite.
i samhället pedro ruíz klev äntligen en kvinna med två barn av (skriver äntligen, för hon blev lite jobbig mot slutet), och en annan kvinna med endast ett barn klev på.
jag hamnade nu bredvid den manliga passageraren, víctor, och vi pratade en hel del (och dom andra också). tja, det var sådär lagom småtrevligt och allt flöt på som det skulle i flera mil... tills...
stopp.
hamnade i en bilkö som stod helt stilla och fick veta att dom höll på att laga vägen en bit fram och att vi därför var tvungna att vänta.
till kl 19.
nu var klockan 16,30...
hopp... skojigt värre...

vi vantade och vantade...

...och gick pa lyxrestaurang...

...och drack inca kola...

som tur var låg det en liiiten, säkert väldigt ohygienisk, restaurang alldeles bredvid vägen, och v. och jag gick dit och kollade lite, och beställde även nåt att äta. tänkte, som vanligt, att det är säkert inte alls bra att äta nåt som tillagats här, men eftersom jag har stålmage, så... (och det gick också hur bra som helst).
v. reste sig och betalade sin mat, och jag skulle göra detsamma, men han hade redan betalat. "banken bjuder!" sa han. tackartackar...

saken var den att han jobbar på en bank i lima, men reser två veckor i månaden runt i landet till andra bankkontor för att kolla att dom sköter sig, typ. han var nu på väg till chachas, och eftersom det var en tjänsteresa så fick han bl.a. maten betald av sin arbetsgivare = banken.
sen pratade vi en massa fram till dess att klockan äntligen närmade sig sju.

det sades att en polis som stod och vaktade bilkön längst fram, var full. vår chaufför blev pissed off och trängde sig fram till början av kön, och där såg vi polisen som mycket riktigt uppträdde lite... lustigt.
vi fick oss ett par goda skratt i bilen medan vi såg polismannen, iklädd relativt strikt uniform, dels se ut som rowan atkinson/mr bean i ansiktet, och dels ha ett /berusat/ kroppsspråk som lika gärna kunde ha "tillhört" john cleese i toppform. som pricken över i hade han en visselpipa som han, efter att ha dragit myyycket djupa andetag, blåste hårt och väldigt sporadiskt i.
alltså, det var faktiskt humor på hög nivå!

ett par minuter över sju fick vi faktiskt åka vidare och i ungefär en mil gick det undan värre i mörkret. hela bilkön hade gasen i botten ungefär.
tills...