motbjudande europeer

söndag kväll.

har gått för att köpa dom där led zeppelin- och pink floydtröjorna jag tittat på så länge.
på khaosan road - uteserveringar med white trash och kreti och pleti och svenssons och och och... smala turisttjejer i bara kjol och bikiniöverdel, och fulla, gapiga, skräniga unga män i bar överkropp trängs runt borden som är fulla av ölflaskor och drinkar och cigarettpaket.
"this is what life always should be like!" snappar jag upp. jomenvisst.
ursäkta mej, men är det inte lite väl respektlöst att komma till ett relativt konservativt land (måste man väl säga, jmf med t.ex. sverige) och bete sig så vidrigt man bara förmår?
jag skäms.

tillbaka på min gata hittar jag en bra mycket trevligare restaurang som känns lagom lugn och intim för att det ska kännas bekvämt att sitta ensam.
vid ett annat bord sitter en annan ensam tjej och äter sallad/dricker öl precis som jag. hon har en tjock pärm med papper framför sig som hon läser i och antecknar något emellanåt.
känner nån sorts samhörighet och ensamheten/hemlängtan lättar något.

smirnoffen klirrar i väskan och påminner mej om att jag måste köpa cola eller nåt innan jag går hem såvida jag inte vill dricka rent.
haha, bli full ensam på rummet (eller ja, tillsammans med brinnande bildäck i lhasa på bbc world) - tragiskt...
(på tal om det så tror jag inte att jag varit berusad mer än en endaste gång under resan (den där natten i cusco). eller, jo, litegrann efter mina mojitos med jessica i montañita också.)

måste ta tag i saker och ting snart. det är bara så bekvämt att skjuta upp allt till "imorron..."