09 mars 2008

JAG AR SA TROTT

bestam nanting at mej.
resplan.
boka alla mina bussar, tag, flyg, guesthouses.
ooorkar inte.
tidtabeller, airport taxes, nattbussar, dyra taxiresor, visum, ga runt och leta stallen att bo pa, slapa pa en massa grejer.
och all javla prutning hela tiden och overallt. suck. skaffa prislappar forihelvete.
ar sa less pa frasen "HOW MUCH YOU PAY?" att jag kan spy. och sa ska man halla pa och tjafsa fram och tillbaka och kanna sig elak nar man sen inte koper nat.

och klev upp fem imorse gjorde jag ocksa, och sa har jag huvudvark och mar illa och...
vet inte vad som ar orsak eller (och? hur skriver man?) verkan.
vet inte om det finns nat ledigt rum pa guesthouset, taewez, dar jag lamnade merparten av mina saker nar jag akte till burma. ska dit och kolla nu.
orkar fan inte leta efter nat annat stalle.

bla.

2 kommentarer:

Sara sa...

Det låter som om du är i behov av en paus. Vart är du nu, i Bangkok? Det kanske vore en idé att stanna där ett tag och bara ta det lugnt och tillåta dig att må dåligt pga det som nu har hänt? Att förtränga det och låta bli att tänka på det fungerar aldrig i längden.

Mitt råd (om du nu vill ha något) är att släppa alla krav och vila upp dig ett tag - gå på bio, shoppa, läs böcker och socialisera med trevliga människor. Sen kan känna efter och bestämma vart, hur och när du vill åka näst.

Anonym sa...

Kora Sara!
Nu loter det jottejobbigt. Jag undrar so vad som har hont? Skulle Du inte kunna noja Dig nu med Ditt resande o komma hem, man moste inte pressa sig so mkt. Tonk po att holsan or viktigare on pengar, tex ny flygbiljett. Inte for att jag ska poverka Dig utan jag menar bara att allt gor att ordna om Du konner for att oka hem.
Sjolv skulle jag aldrig orka det Du har gjort. Sjolvklart behover Du semester efter dina upplevelser, jag hor att Du or slut nu. Or det helt klokt med meditationen just nu?
Du har min storsta volsignelse i vilket beslut Du on fattar.
Kanske Du skulle mo bra av att ta in po ett lite bottre hotel for ngr notter? Jag bjuder gorna. Hor av Dig i so fall.
Kramar Din ma