yangon - bangkok

jag tror jag andrar flygdatumet... har inte gjort det an, men det gar att gora for 24 dollar.
6 mars kanske, typ.
skulle kannas battre tror jag om jag ser en ande pa det hela. mer energi till de dagar som aterstar.

framover ar sen fragan om jag ska besoka angkor wat eller skita i det. som sagt ar jag lite slut efter mina sex manader, och det kanns inte sa lockande, faktiskt, att beta av annu ett land (kambodja).
har ju anda hongkong (vet att det inte ar ett land), japan, nordkorea och kina kvar.
atminstone.
tibet (veeet att det inte heller ar ett land...) och mongoliet skulle ju vara spannande ocksa, men...

na, nu ska jag ga ock kolla om chapatistallet runt hornet ar "igang".
dar kan jag nog sitta utan att kanna mej alltfor obekvam.

p.s. kan drabbas av en stark langtan efter att kora buss. inte ens tanken pa tre och ett halvt varv linje 701 i snoblask eller -20 grader kanns avskrackande. illa illa!!!

p.p.s. tack ni fa som skriver till mej. uppskattas extra mycket nu nar det kanns ensamt och sa.

mandalay

kanner mej sa trooottttt...
alltsa, inte sovtrott, utan mer trott pa att resa liksom. kanner inte att jag har tillrackligt med energi for att orka se en massa saker, och inte heller "mod".
plotsligt kanns det som att jag blivit "feg". kanner mej obekvam med att ga ute pa stan - drar mej for det. onskar verkligen att jag hade nan med mej just nu och inte reste ensam! kanner mej sa osaker har. inte for att det hant nanting negativt eller sa, inte alls, men... har nan sorts svacka.
i thailand ville jag bara bort fran alla turister, medan jag nu kanner att jag langtar efter desamma. (ja, inte "till som det ar" dar i soder forstas, det var ju bara vidrigt.)
att vara ensam i ett land dar turisterna ar ganska lattraknade kanns, i synnerhet nar luften gatt ur en litegrann, extra ensamt.
att vara ensam och omgiven av turister ar en annan sak, behover inte kanna sig obekvam pa samma satt.
som det ar nu kanner jag mej ganska sa uttittad, som ensam tjej. inte nodvandigtvis pa ett jobbigt satt, men jag gor det till ett jobbigt satt pa nat vis... det blir jobbigt nar man inte mar sa bra och ar ganska slut och ensam.
tittandet ar nog mer av ett sant slag som skulle ske i t.ex. falun om en... inte vet jag... 2 meter lang, verkligen kolsvart neger (ok, far inte skriva sa men anda) skulle komma gaende pa gatan. visst skulle det tittas. ar val lite pa det sattet det har tittandet ar, borde alltsa inte kanna obehag tycker jag, men anda... kanner sa extra val av att jag ar ENSAM, vilket far mej att helst bara vilja sitta inne. sitta inne far mej dock, i sin tur, att ma daligt och ha daligt samvete over att jag ar sa feg, orkeslos och gudvetallt. samtidigt vet jag att jag val eg. inte ar feg som aker jorden runt, sa jag borde inte behova bevisa nat for mej sjalv, men det kanns som ett misslyckande att kanna sig typ folkskygg.
om jag bara hade nan att vara med, ett moraliskt stod, sa skulle det kannas mycket battre. da ar man iaf inte ensam om att bli uttittad, och det skulle ga mycket lattare att ga in pa en restaurang m.m. m.m. restauranger tar verkligen emot just nu. mest man pa de flesta stallen, och det kanns bara FOR mentalt obekvamt.

funderar pa om jag ska atgarda det hela och aka till bangkok tidigare an jag tankt. skulle kannas som ett nederlag, men jag vet inte om jag orkar vara har till 16 mars. kanner mej for ensam liksom, utan andra turister.
dock, som sagt, nederlag... men kanske hellre nederlag an att ma daligt?
nz kandes inte som nat nederlag, utan bara... jag vet inte... blahablaha.
att lamna burma p.g.a., vad som iaf kanns som, feghet kanns daremot som ett nederlag.

suck.

yangon

gjorde ett undantag och kostade pa mej en riktig guide igar. verkligen inget jag brukar gora eller vill, men eftersom det har ar ett sant superspeciellt land kande jag att jag ville ha lite info sahar i borjan.

det visade sig, vilket jag nu i efterhand inser ar en sjalvklarhet, att min guide var SA for militaren/regeringen. sjalvklarheten bestar i att regeringen vill ha hit turister och gor allt for att locka hit dom/oss, medan oppositionen/aung san suu kyi, uppmanar folk att bojkotta burma/myanmar som turistland tills dess militaren "gett upp"/haller fria val m.m. m.m. och , det mest "kanda" kravet - friger "the lady", som hon kallas, aung san. verkar inte vara nan som namner henne vid namn, utan det ar "the lady" som galler.

ja, for att "knyta ihop" resonemanget om sjalvklarheten att han var pro-regeringsk (eh...): eftersom oppositionen vill hindra turismen tills vidare, sa innebar ju det att samtliga som arbetar med/for turism pa nagot vis ju maste vara for juntan. eller hur?

min guide var verkligen nat speciellt... framemot kvallningen blev han sa upphetsad nar jag till slut lyckades fa en syl i vadret (maken till att prata...) och forde in samtalet pa politik, att han nastan spottade och fraste som en katt, eller vad man brukar saga.
alltsa, han blev inte arg pa mej eller sa, bara sa otroligt upprord nar oppositionen kom pa tal att han blev alldeles... ja, jag vet inte vad...
han eldade upp sig sa att han till slut, flera ganger, utbrast "she's a BITCH! she's a PROSTITUTE!!!" (prostituerad for att hon salt sig till vastvarlden, typ, och dessutom gifte sig med en engelsman)
att hon fatt nobels FREDSPRIS var en san ironi att han inte visste vad - hon SKAPAR ju problem i landet istallet for fred!

alltsa, det var sa intressant att... jag vet inte vad. man far ju bara hora en sida av storyn i vastvarlden, och att nu fa en san forelasning om hur regeringen EGENTLIGEN var (enligt nagon fran "andra sidan" alltsa) var otroligt fascinerande. kunde stalla mina fragor som jag forberett lite utifall att jag skulle fa tillfalle att diskutera detta (trodde det var en omojlighet, fast jag inser att sa lange man pratar FOR juntan ar det ju inga som helst problem, tvartom).

han malde ocksa pa om CIA (som var inblandade i allting), raketbaser, offerlamm, forradare och och och...
jag antecknade sa mycket jag kunde, vilket han ocksa uppmanade mej att gora, men med den hastighet han pratade sa var det svart att hanga med...
jag tankte att det har maste jag typ skriva en artikel eller nat om, men sa ingenting. han fick ju inte tro att jag var journalist eller sa. dock tog han strax darpa sjalv upp detta:
"du MASTE skriva om detta och fa det publicerat i tidningar sa att folk i vast far veta sanningen och inte bara vad media visar/berattar! det ar inte sanningen! om tidningarna inte vill publicera det du skrivit maste du lagga ut det pa internet sa att folk kan lasa! lova det!"
journalister ar inte valkomna in i landet, men nu uppmanade han mej ju i princip att bli just journalist..? beror val pa vems sida man stor pa forstas...
jag spelade forstas med och verkade tro pa allt han sa och bli forvanad ("jaha, ar det SA det ar... media forvranger verkligen bilden av landet!"nar han avslojade sanningarna for mej, hur det egentligen ar.

nu stanger internetstallet.
trodde inte att jag skulle kunna komma in pa bloggen, men det var ju inga problem.

imorron buss till mandalay.

efter burma

min preliminara plan for framtiden ar (ungefarliga datum):

16 mars: rangoon - bangkok
20 mars: bangkok - hongkong
25 mars: hongkong - osaka
10 april: tokyo - beijing (har inte rad med mer tid i japan...)
(har emellan vill jag till tibet eller mongoliet eller nat)
29 april till 6 maj: NORDKOREA
7 maj - ?

tillbaka till beijing iaf, kanske lite mer kina eller mongo eller nat, sen hem nan gang via helsinki. vet inte om jag kanske stannar till i finland nan dag och byter tillbaka min ryggsack och sa (och allra helst vill jag gora en avstickare till murmansk innan arlanda, men det ar val dyrt forstas).
kommer val som det verkar hem nan gang i maj iaf. detta innebar att jag kortat ner resan nagot mot vad jag ett tag tankte.

imorron BURMA

ja, imorronbitti aker jag till annu en diktatur :)
hamtade mitt visum idag, och biljetten ar betald, sa det ska nog ga bra att ta sig in i landet. us dollar har jag ocksa vaxlat till mej till ett varde av 6000 kr... kanns inte sa varst kul att resa runt med allt i kontanter, men eftersom det inte finns nagra atm:s ("minuten") i burma, sa maste man ta med sig kontanter for hela vistelsen... valutan i burma heter kyat, men det ar dollar som galler som betalningsmedel for det mesta tydligen (buss, tag, bat, hotell m.m.)

jag flyger med air asia imorronbitti, som sagt. en tjej jag traffade pa ambassaden i samband med visumansokningen, florina, ska aka med samma plan som jag, trevligt! da kan vi ju ocksa dela pa en taxi vilket alltid ar bra.
hemresan blir 16 mars, samma flyg som olga och hennes grupp! (hon ar i kambodja just nu, ska till laos sen, och slutligen burma (som tour-leader alltsa)).

landar i huvudstaden rangoon (numera yangon, enligt regimen). har inget hotell bokat, men det fixar sig nog. nan resrutt har jag inte heller "konstruerat", men norrut ska jag iaf. (fran rangoon kommer man bara norrut i princip, sa valet ar latt :))
som utlanning har man inte tilltrade till alla stader/ delar av landet, och inte heller alla vagar. mellan vissa stader maste man flyga om man vill ta sig fran a till b.
nara gransen till thailand, laos, kina m.m. ar det t.ex. forbjudet omrade p.g.a. stora risker i samband med en massa opiumsmuggling mellan landerna.

jag funderar pa att lamna kvar datorn har i bangkok (ska forvara en massa saker pa hostalet tills jag kommer tillbaks i mars). detta innebar att jag far skriva dagbok for hand och sen overfora detta till bloggen i efterhand. mojligtvis kan jag skriva lite da och da medan jag ar dar, men tydligen ar internettet i burma ytterst opalitligt och kan nar som helst "slackas ned" pa obestamd tid. dessutom vet jag inte om jag har tilltrade till vilka webbsidor som helst, t.ex. blogspot.com.
telefon ar det ocksa lite si och sa med har jag hort, sa det kan handa att det stundtals inte finns nan mojlighet att fa kontakt med omvarlden...

det aterstar m.a.o. att se hur ofta jag kommer at att skriva nat. OM jag kommer at att skriva nat... eller sa ar det inte alls sa himla krangligt. jag vet inte!

ska akta mej for att fraga folk oppet om aung san suu kyi eller regimen eller annat kansligt. om nan militarspion hor att nan burmes talar illa om regimen blir det fangelse. jag far heller inte ta kort pa vad som helst.
en anledning till att jag lamnar datorn har ar att jag verkligen inte vill bli av med den. har hort en del som blivit frantagna sin dator vid gransen eftersom de misstankts vara journalister (dessa ar inte valkomna).
borjar lata lite som nordkorea :)

nu maste jag "hem" och packa klart, bestalla taxi till imorronbitti och betala mina hostalnatter m.m.
aterkommer nar jag kan!

intryck efter tva veckor i thailand

okej. det här med själva thailändarna.

tycker att man hört överallt hur himla trevliga dom är, och thailand kallas "the land of smiles", men faktum är att på mina 5½ månader på resande fot har jag träffat fyra otrevliga exemplar av lokalbefolkning, och samtliga dessa har varit här i thailand (och detta under en väldigt kort tidsperiod, har ju bara vart här nån vecka eller tva).
som - nästan - alltid finns det en förklaring (hoppas jag).

dessa fyra är människor som har relativt mycket kontakt med turister, och som vet att turisterna kommer - och kommer att fortsätta komma till - till thailand. så är det ju bara.
denna kombination tror jag gör att de har börjat känna att de kan kosta på sig att inte vara så trevliga, eftersom, som sagt, alla ändå reser hit (oavsett om thailändarna är trevliga eller ej).
alltså är många jävligt trötta på turister och eftersom de tar dessa (turisterna) för givna behöver de inte dölja sitt "förakt" (jag vet inte riktigt vilket ord jag ska använda).
min teori...
ett par av dessa erfarenheter:

till krabi från hat yai delade jag och tre andra "vitingar" taxibuss med typ sju inhemska. vid ankomst krabi körde chauffören runt och "levererade" passagerarna vid deras resp. dörr, medan han slängde av oss mitt i centrum fastän vi snällt frågade om han inte kunde köra oss till ett hostal vi hade adressen till. (och när vi slängdes av satt det fortfarande pass. kvar i taxin; pass som väntade på sin "leverans"). han blev direkt jävligt irriterad sa nåt hotfullt om att vi inte kunde/fick åka längre (minns inte exakt nu). vi hade ändå betalat lite mer för biljetterna än vad vi eg. skulle, plus att han under färden öppnat bakluckan så att våra ryggsäckas ramlade ner på dammet på marken från 1½ meters höjd, typ (utan att be om ursäkt för det). man tyckte att han kanske skulle känna att han borde...

annat exempel: nattbuss krabi - bangkok. stannade mitt i natten på ett stort matställe. jag skulle köpa en dricka för 20 baht men hade bara en tusenlapp. gubben bakom disken var ingen muntergök direkt, utan tog barskt betalt av folk. när det var min tur frågade jag om det gick bra att betala med tusenlappen trots att jag bara skulle handla för 20. "inga problem". nähä, det var ju bra.
fick min dricka och gav honom tusenlappen, och vips så blev han med ens mindre otrevlig än mot alla andra och intresserad av varifrån jag kom och om det var kallt i sverige och... jag ansträngde mej för att höra vad han sa (vilket var just precis vad som var meningen) och räknade inte växelpengarna med en gång. efter fem minuter upptäckte jag att jag fått tillbaka 480 baht istället för 980. gick tillbaka och frågade om jag inte gett honom en tusenlapp. "nej, femhundra!".
han vägrade gå med på att jag gett honom tusen, medan jag var helt helt säker på min sak (tusenlappen är väldigt färglös medan femhundringen är lila, och jag vet att det var en sån där "tråkig" sedel han fick). han fortsatte vägra. till slut tog hans fru över kassan, och vägrade hon också. va faaan! jag stod kvar i minst fem min och hur det nu var så fick jag till slut 500 av den sura frun, kanske för jag sa saker om "steal it from me" så att andra kunder hörde?

det var två grejer. drar inte alla exempel för nu har ni fått en uppfattning om vad jag menar. båda händelserna visar hur såna som kommer i kontakt med mycket turister känner att de kan "kosta på sig" att vara otrevliga och behandla oss sämre än lokalbefolkningen, och dom har lärt sig att vi är godtrogna och ganska enkelt kan luras på pengar.
jag kan inte ens tänka tanken att detta skulle kunna hända i t.ex. nya zeeland!

antar att thailändarna är trevliga människor, generellt sett, men som det är nu så känner jag som att det överlag är både 1. rätt otrevligt och 2. valdigt överexploaterat i thailand.
min personliga uppmaning/slutsats blir:
välj hellre nåt annat land där stränderna har en plats för även dej, och där människorna fortfarande är genuint trevliga. kanske kostar tusen kr mer, men det skulle t.o.m. snåla jag tycka det var värt!

livstecken fran khao san road

later som jag inte skrivit pa hundra ar, typ... ("livstecken").

ar pa ett internetstalle med olga, en ny van fran polen som jobbar som tour leader till kambodja, laos och burma, for polska turister. (konstig mening?)
vi hamnade bredvid varann pa bussen krabi - bangkok och bor pa samma guesthouse. hon ska med turister till burma 6 mars, sa antagligen ska vi ses dar lite. hon ar valdans trevlig!

annars sa... tja, inte sa mycket nytt... kopte bok om aung san suu kyi igar (burmas FOLKVALDA ledare som halls fangslad av burmesiska regimen). bra bok. maste ju satta mej in i situationen i landet litegrann. det ar ju inte ett helt okomplicerat stalle, burma.

grejer!!!

jag bara MAAAASTE fa shoppa innan jag aker fran bangkok.
alltsa, det finns SAAAA mycket snygga klader och grejer och saker och prylar att man bara... jag vet inte... MAAAAASTE shoppa!!!

nar jag kommer tillbaks hit efter burma, sa...

bangkok 15 feb

alla hjartans vid kopcentret (igar alltsa)

aldrig trodde man väl att man ens skulle komma på tanken att använda frasen: "att komma till bangkok var som en frisk fläkt".
jag menar, bangkok där himlen aldrig är blåare än bebisblå p.g.a. alla avgaser.
frisk fläkt.
ja, jo, faktiskt.
efter den svettiga, ångande sololjechocken i söder var det som en befrielse att komma hit till en vanlig stad (ok, det är mååånga turister här också, men det är ju ändå en stad som står på egna ben, oavsett turism liksom).
tredje dagen här idag, och det känns nästan som att jag tycker om bangkok litegrann, tro det eller ej. nästan så jag blir rädd att jag är en storstadsmänniska... jag tyckte om lima, santiago, sydney, singapore... och bangkok. (om nu så skulle vara fallet har jag ju två verkliga höjdpunkter kvar - tokyo och beijing...)

första dagen ägnades åt sömn efter en lååång nattlig (somnlos) bussresa. framåt kvällningen hittade jag en indisk restaurang som, för ovanlighetens skull, hade min älskade paneer på menyn! (paneer är alltså en sorts vit, indisk ost). tyvärr var min palak paneer tillagad med spenat körd i typ en mixer (istället för bladspenat), men det var gott ändå.
gårdagen: expressbåt på floden + skytrain ett antal stationer tog mej till nåt slags shopping-mecka. hittade ett nytt usb-minne samt ett par grejer till och tänkte sen åka hemåt igen... men hittade fanimej inte ut! gick runt därinne och såg två ggr en rulltrappa och tänkte äääntligen... bara för att konstatera att, i båda fallen, rulltrapporna var "enkelriktade", uppåt... (ja, jag skulle neråt, alltså) suck. nej, jag hittade allvarligt talat inte ut! (siam discovery)
när jag slutligen hittade en väg ut ur byggnaden visade sig denna väg vara en gångbro som ledde mej över trafikstockningen rakt in i nästa shoppingcenter... gaaah! fångad! ...och så är man sådär supertrött efter att ha gått och gått och gått i värmen. nja. inte så kul.

ja, gått och gått och gått. det hade jag gjort innan jag kom till shoppingen.
hade nämligen tidigare på dagen fått gå en lång bit för att komma till myanmars/burmas ambassad för att fylla i visumansökan...

jag flyger till burma på tisdag!
(jag ska verkligen kolla upp det här med namnet myanmar kontra namnet burma, men som jag fattat det så har militärregimen döpt om burma till myanmar, och såvida man inte stödjer regimen så är det mer "korrekt" att säga burma (trots att det var engelsmännen som gav burma sitt namn). tydligen använder aung san suu kyi "och dom" namnet burma, och således också 'rangoon' istf nuvarande 'yangon'))

visumet hämtas ut på måndag eftermiddag, och mitt flyg går tidigt på tisdag morron, 19:e, till rangoon. ser verkligen fram emot det!!!
visumet gäller (eller hur skriver man?) 28 dar, och antagligen stannar jag ungefär så länge. har inte bokat flygbiljett därifrån än.
burma - kanske inte världens mest ofarliga ställe (om man inte jämför med falun förstås, där det både finns flink, pernilla-nakenmord och folk som oprovocerat slås ihjäl på öppen gata mitt på ljusan dag) men det känns liksom... underordnat.

jag och olga var på thaimassage igårkväll. jävlar vad det knakade i skelettet.
olga får jag berätta om imorron eller så för nu ska jag gå och kolla på lite tempel och buddhor och sånt.
(i bangkoks friska fläktar...)

vad en "vanlig" manniska tycker om thailand

(baserat enbart pa tre dagar i krabi, erkanner:)

sara skrev i en kommentar att det skulle bli intressant att höra vad en "vanlig" svensk tycker om thailand. (jag hoppas du menar "vanlig" i positiv bemärkelse... :))
ja, då ska du och alla andra få höra...
sara: du skulle hata det.
utifrån det jag sett, vilket iofs inte är speciellt mycket, det erkänner jag, så skulle jag inte råda en endaste människa att åka till thailand.
precis som jag ursäktade mej inför alla nz-älskare, så får jag väl nu ursäkta mej inför alla de 400 000 svenskar som årligen reser till thailand och bara ääälskar det.
åkte intet ont anande ut till ao nang, stranden som ligger närmast krabi town, för att ta mej ett litet dopp.
ja, vad ska jag säga...
det var som att få en mental käftsmäll eller nån valfri liknelse. att 400 000 svenskar åker hit, ja inte just till krabi naturligtvis, årligen visste jag innan, men jag var verkligen inte beredd på detta.

alltså... om jag säger att det inte fanns en enda liten plätt att tränga sig ner på så ljuger jag inte. med plätt menar jag att du själv ska rymmas och dessutom ha typ en folktom meter runtomkring dej i alla riktningar (det kan väl inte vara för mycket begärt?).
som packade sillar låg det, antingen blåvitbleka eller knallbruna, svenskar, tättättättättätt, topless:a, drickandes singha-öl, läsandes camilla läckberg /liza marklund/veckorevyn, och med sina tillhörigheter i willys-plastkassar (det sistnämnda = mest den äldre generationen).
det var stranden.
ovanför denna hade en hel stad växt upp. massage, dykbutiker, souvenirer, tour-arrangörer, restauanger (inkl. mcdonalds), hotell och gudvetallt. många ställen hade helsvenska namn samt skyltar med texten "we sell snus!".

jag är som många vet snål. för priset av vad det kostade att ta sig till denna strand, 16 kr t.o.r., tänkte jag att jag åtminstone skulle ta mej ett litet dopp för pengarna, men - efter 20 minuter (en promenad till slutet av stranden och tillbaks, konstaterandes att det var lika hemskt precis överallt) hoppade jag på första bästa fordon in till stan igen med oförrättat ärende.
jag är fortfarande, tre dagar senare, nästan i chocktillstånd :)

åtminstone till krabi/ao nang skulle jag inte råda ens min värsta fiende att åka.

det vidrigaste jag nansin druckit

grass jelly-drycken var acklig, kokosdrycken med slemmigt fruktkott likasa, men den har tar priset. fagelbo-smak... mar fortfarande illa nar jag tanker pa den. smakade bara tre droppar men det var mer an nog.

obehaglig manniska!!!

nämnde ju den här mysko mannen som bodde i samma rum som jag i kuala lumpur.
sista kvällen satt jag och några och spelade uno i "lobbyn" eller vad man ska kalla det. (den som kom upp i 100 poäng var tvungen att dricka ren vaniljvodka, inte så dumt faktiskt, så man behövde ju inte anstränga sig så värst mycket för att hålla poängen nere...)
iaf.
jag sa att jag väldigt gärna skulle vilja ha en bild av det där myskot, bara for att HA, liksom... (även han var i rummet). tänkte att jag tar ett i smyg, för det var då inte så viktigt att jag ville be om lov, och eftersom han var så konstig så vågade jag inte fråga heller. ställde kameran på bordet riktad åt hans håll och knäppte väldigt diskret en bild, utan blixt naturligtvis.
det gick två sekunder så var han framme hos mej:
- what did you do that for?! why did you take a picture of me?! sa han väldigt upprört och förbannat.
shit..!
han nästan slet åt sig kameran och tittade på bilden (som avbildade hela rummet med honom som en liten - suddig - prick bara, typ). jag skyndade mej att visa hur jag raderade den, men det nöjde han sig då inte med utan skulle prompt titta igenom alla mina bilder. jag kände mej alldeles rädd och lät honom bläddra igenom alla bilder utan att ifrågasätta. naturligtvis hade han ingen som helst rätt att göra det, men så som stämningen var, så...
alla sneglade undrande på varann och undrade vad fan det var frågan om, och en tjej frågade honom om det var nåt som var fel eftersom han stod där med min kamera i säkert fem minuter. han mumlade bara nåt ohörbart och fortsatte titta på bilderna för att, slutligen, lämna tillbaka kameran och irriterat muttra "it´s ok".
vad kan man dra för slutsats av detta?
ja, att det verkligen var nåt väldigt mysko med honom är ju helt klart. det enda jag kan tänka mej är ju att han var efterlyst av polisen på nåt vis och därför, uppenbarligen, var totalt livrädd för att hamna på bild. man blir ju oerhört nyfiken på vad han var efterlyst för. drogbrott? pedofili?
han var en jävligt obehaglig människa hursomhelst, och jag var innerligt tacksam för att jag just skulle gå till bussen och inte sova i det där rummet nåt mer.
faktiskt är detta den enda gången på resan som jag känt mej rädd, så obehagligt var det (en taxiresa i lima var också väldigt obehaglig, men jag var inte rädd).
ja, av naturliga skäl får ni ingen bild på personen i fråga... :)

lurendrejeri i kuala lumpur

papper med varningstext, i form av en berättelse utskriven från internet, på väggen på mitt hostal (ungefärligt citat):

"erfarenhet från chinatown /gatunamn/. tre män började prata med mig och undrade var jag var ifrån. när jag berättade från vilket land jag kom sa den ena att hans syster skulle till /land/ och arbeta som sjuksköterska snart, och han undrade om jag inte kunde komma med honom hem för att träffa systern och berätta lite om mitt land. eftersom jag var intresserad av att lära mig lite om malaysisk kultur följde jag med."

resten av texten berättade hur tjejen upplevde obehag när de kom fram till lägenheten där systern, förstås, inte var hemma för tillfället. dock kände hon inte att hon vågade gå därifrån, och när en av männen undrade om hon ville lära sig spela black jack kände hon sig tvungen att säga ja. sen gick det ut på att hon skulle jobba med det nånstans och blev drogad/lurad/vad det nu var (läste inte klart allt).
läste texten i förrgår kväll, och igår mitt på dan fick jag uppleva exakt det som stod där!
kände ganska snabbt igen "verkligheten från dikten" s.a.s., och insåg att det var nåt jag inte skulle tro på... det var dock inte det lättaste att på ett artigt sätt avböja deras invit. att de insisterade är det minsta man kan säga... hade jag inte läst den där tjejens berättelse vetefan om jag inte till slut följt med, om inte annat så för att få slut på tjatet.

här finns konversationen för dom som orkar läsa...

i efterhand: 6 februari - kuala lumpur

anlände med flygbuss till kl sentral, kuala lumpurs knutpunkt för de allra flesta rälsbundna färdmedel. kollade direkt upp möjligheten att fortsätta redan samma dag med vanligt tåg up till thailand, men det var totalkört - fullbokat fram till den 12:e (det var då 4:e). tröstade mej med två mcdonald's-glassar.
metro till chinatown för att leta hostel. tog första bästa. visade sig vara ett förstklassigt exempel på obefintlig säkerhet (m tanke på värdesaker o dyl), men till en kostnad av rekordlåga 20 svenska kronor, så...
i mitt dorm bodde (bor) en väldigt mysko man som nästan känns lite skrämmande, vet inte om han är något att oroa sig för eller om han är totalt harmlös, får inget grepp om honom, och för första gången på fem månader bär jag med mig allt av värde (dator, biljetter, pass, kontokort m.m.) när jag går ut.
åkte sightseeingbuss i två timmar. kände för att bara sitta i air-condition-svalka och bli serverad de sevärdheter som finns. huvudattraktionen/kännetecknet för kl är tvillingtornen petronas towers, två ganska vackra torn som tills för några år sen var världens högsta.
annars så... vet inte.

blev inte direkt imponerad av staden. visst finns det några vackra ställen/byggnader, men som en helhet kan jag inte påstå att kl tilltalar mej, och inte malaysia som helhet heller (nu har jag ju inte sett så himla mycket av landet, men den känsla jag har just nu).
tilläggas ska att jag

1. har pms och att

2. det där lurendrejerisamtalet drog ner betyget. (se annat inlagg)
som jag redan skrivit så beror intrycket av en stad/ett land mycket på hur folket är/vilket folk man träffar, och här är det ju helt klart det där paret igår som satt sin prägel på intrycket av kl.
kuching = träffade inget folk alls = fick ett negativt intryck av staden.
kota kinabalu = bodde på jättetrevligt hostel, jättetrevliga människor = tycker om kk.
brunei = ooootroligt trevliga människor = tycker om brunei.
singapore = trevliga människor = tycker om singapore.
det som bryter mönstret är nz. folk var supertrevliga där, men mitt intryck av landet är ju ändå negativt. berodde väl iofs på att jag var så ensam kanske.

imorron, 7:e, det kinesiska nyåret.
OTROLIGT stor högtid överallt där det finns kineser. tror man kan jämföra med vår jul/julafton med tanke på alla dekorationer överallt, allt folk på gatorna (går knappt att komma fram, precis som i julruschen), alla nyårsrelaterade pryttlar (motsvarande julpynt, elljusstakar, glitter, granar och gudvetallt), alla bussar, tåg och hotell är fullbokade... ja, julen är nog det enda jämförbara.
...och imorron är själva dagen d.
på något mirakulöst vis lyckades jag igår hitta (=köpa alltså) en bussbiljett till en nattbuss till thailand imorronkväll. avgång 23,40, alltså 20 min innan tolvslaget. undra om bussen kan ta sig ut ur stan den tiden på dygnet? måste väl vara fullsmockat med folk på gatorna? ännu mer än nu alltså.

ja, det har väl framgått att jag vill till thailand så fort som möjligt, kanske. känner inte alls för att stanna i malaysia. kan inte riktigt sätta fingret på nåt speciellt, men jag vill härifrån. tror att thailand är "mjukare" och trevligare. inte direkt otrevligt här, men det känns inte heller trevligt.
så - mot thailand imorronkväll, ankomst själva thailand förmiddan den 8:e, och så försöker jag nog ta mej mot krabi till att börja med.

imorron är också dagen då m. åker till svalbard. jag är avundsjuk! ja, det är jag verkligen. inte så att jag skulle vilja avbryta min resa för att komma till svalbard, men det är ju iaf ett ställe man skulle vilja besöka. alla ställen som är ovanliga är ju intressant att åka till. hoppas resan går bra iaf, och att du inte fryser ihjäl däruppe! med tanke på att det är just du så är ju risken för ihjälfrysning trots allt överhängande menar jag.

ja, skolbuss.

utsikt fran mitt kl-starbucks

maste kopa nytt

mitt nyaste usb virusade sig ju oanvandbart, sa nu anvander jag mitt forra, skitdaliga (det ar glapp bl.a.)
har det med mej nu, men far inte upp det som en enhet pa datorn jag anvander tyvarr.
har skrivit en hel del och har bilder iaf.
maste shoppa nytt. aterkommer!

ar iaf i bangkok forresten, flyger harifran den 19:e...

bussnordbild

ganska lik 4152 skulle jag vilja pasta...
(eller, okej, valfri aabenraa)

ser verkligen ut som ett hembygge, eller typ modellsats for 6-aringar...

ska se om jag hittar en interiorbild ocksa.

bilden ar fran kuching/borneo kan jag tillagga, om nan ar intresserad av att ta en aktur.

7 februari samt "att resa ensam"

kuala lumpur torsdag 7 februari, klockan är 09,40 och jag sitter på starbucks med en caffe latte grande hazelnut. utanför är det världens morronrusch (miljoner manniskor, miljoner bussar och avgasernas densitet inte av denna varlden, typ) vilket gör att man inte direkt känner för att vara nån annanstans än här inne med lugn musik och ac.
tänk, man kan äta en riktig lunch för 3 ringit (6 kr) och här betalar man 13,50 (27 kr) för en caffe latte. lite... snedvridet..? dock betalar jag ju här även för trevlig miljö, ac och tillgång till eluttag, så på det stora hela är det ändå värt det, om man nu sitter här vill säga. take away-kaffe däremot, att betala 30 spänn för bara kaffet och inget mer... nä.

träffade två trevliga människor här igår ("starbucks - connecting people"...), en kille från bangladesh som nu bodde i barcelona, och en tjej från buenos aires.
vi pratade spanska i nån timme - välbehövlig mini-uppfräschning för min del...

på tal om spanska så går ni-vet-vilket-bröllop "av stapeln" om precis en månad. undras hur den där relationen är just för tillfället... man vet aldrig. måste verkligen skriva till honom, har inte gjort det på typ två veckor, mest för att det känns så svårt med spanskan nu! jävligt dumt att vänta så länge ändå, gör ju inte saken bättre, och jag vill ju verkligen fortsätta hålla kontakten!!!

- - -
tänkte tillbaka på den här tiden som varit (sen jag lämnade sverige). har varit borta fem månader och tio dar. lång tid...
har inte ångrat en millimikronanoattosekund att jag reser ensam.
sen har jag ju haft stunder då jag faktiskt verkligen aktivt längtat efter sällskap, som när jag tittat på diverse solnedgångar t.ex. (påskön, nz m.m.). detta är ju dock en annan sak - mer att "punkt-längta". absolut ingen av dessa gånger har jag ju känt att jag hellre rest med nån (ända från sverige liksom).
man kan konstatera att det inte är några som helst problem att resa som ensam tjej i något av de länder jag varit i. rekommenderar verkligen ensamresande även för tjejer.

dock antar jag att det inte passar alla.
man ska väl kanske helst i viss mån tycka om att vara ensam, för det är man ju onekligen titt som tätt. dock kan man ofta välja mellan ensamhet och sällskap, och jag har känt att det faktiskt inte är så ofta jag är ofrivilligt ensam.
det man först och främst kan göra för att reducera ofrivillig ensamhet är att bo i dorms/sovsalar på hostels. oftast finns det i samma rum åtminstone en trevlig människa som man, om man känner för det, kan umgås med. många gånger är det nån annan som frågar dej om du vill följa med på vad-det-nu-kan-vara, som hon i kota kinabalu t.ex., hon från hongkong. personligen är ju jag en som, vilket jag ju skrivit, oftast föredrar att vara ensam eftersom jag känner mej obekväm med sällskap (det här med att jag känner mej så tråkig och att den andra frågat om jag vill med på nåt bara för att han/hon känner att han/hon måste o.s.v...), men har man lite bättre självkänsla samt vill ha sällskap så är det i, låt säga 7 fall av 10, möjligt att välja det alternativet, antingen genom att själv fråga om nån vill göra en sällskap för lunch t.ex., eller genom att bli tillfrågad nåt liknande.

jag lovar att det är så, att du kan välja att ha sällskap, åtminstone om du inte aktivt anstränger dej för att vara tyst och tråkig och inte prata med nån och se aktivt "oinbjudande" ut. (det ska tilläggas att det ofta inte räcker med att se sur och upptagen ut (vara djupt försjunken i en bok t.ex.) för folk frågar dej ändå om du vill med på lunch t.ex., irriterande att inte kunna få vara ifred när man vill...).
personligen är det som jag är mest nöjd med konversationer på hostalet, men att sen göra resterande grejer på egen hand (åka till brunei, åka ut till "snorklings-öarna). på detta sätt får jag både sällskap och ensamhet på nåt vis, och slipper känna det här med att bara vara "i vägen" m.m.
att prata med trevliga människor på hostalet ger liksom en bra grund för att göra saker på egen hand, en "bas" att utgå från. kota kinabalu var ett bra exempel där jag, på hostalet, pratade mycket med en annan svensk tjej som pluggade kinesiska i beijing (hej a. om du läser detta) men sen gjorde resterande grejer på egen hand.
ja, jag måste säga att det är det som passar just mej bäst!

om det är någon som läser detta som skulle vilja resa ensam men inte törs... hmmm...
en bra grej att börja med kan väl vara att åka på charter ensam en vecka. fast det är klart, då blir det ju en helt annan sak om man nu får hotell med på köpet = väldigt ensamt att sitta där ensam på rummet! det är ju detta att bo i dorms som är en stor del av det som får en att må bra/inte känna sig ensam på ett jobbigt sätt och automatiskt "få umgänge". charter ar ju alltsa inte alls bra nar jag tanker efter :)
eller åk med en kompis och dela på er bara ett par dar för att sen träffas igen.
annat alternativ som en mjukstart för ensamresande är att göra som jag gjorde för ett år sen, för att liksom prova på: åkte ryanair till spanien och åkte runt där tio dar med hostels/dorms som boende. försök, genom t.ex. hostelworld.com, hitta ställen som är populära (och boka ev. sovplats i förväg, också genom hostelworld, för att det ska kännas lite säkrare/enklare när du kommer fram). populärt ställe = garanterat mycket folk.
det är ju kanske lite dumt att åka jorden runt utan att först prova på, fast, ja, det är ju på intet sätt en nödvändighet att först testa.
ja, som tur var så var denna spanien-mini-resa väldigt lyckad och jag upplevde friheten med att kunna göra vad jag ville utan att ta hänsyn till en endaste människa.
framförallt slog det mej då jag satt i en timme och bara betraktade en kattkoloni bland klipporna i cádiz (spanien alltså). vilket annat sällskap än mej själv hade varit roat av detta..? nu kunde jag sitta där timme ut och timme in och titta på katter om jag ville (vilket jag ville :)), utan någon som tyckte att jag var helt dum i huvudet... och sen köpa jordgubbar och sitta på stranden och titta på hundar några timmar :)

från att knappt ha kunnat tänka tanken på att resa ensam (var sååå avundsjuk på min bästa vän som hävdade att ensamresande var det bästa sättet att resa!) så kan jag nu knappt stå ut med tanken på att resa med nån igen...
i början är det jobbigt att t.ex. sitta ensam på en restaurang (man känner sig väldigt dum och obekväm med hela situationen) men så småningom är det helt okej! nu ska jag erkänna att det fortfarande inte är alla gånger jag kan slappna av på restauranger, absolut inte, men det är stor skillnad mot innan. dock går jag fortfarande t.ex. aldrig in på nåt ställe där det sitter uteslutande män, känns bara för mentalt obekvämt, men på det stora hela, så...

som ensam, och framförallt som ensam tjej, kan man ju också kanske tänka på att inte som första destination välja, ja, exempelvis indien. det är verkligen att "hårdstarta" (i motsats till mjukstarta). du kommer att mötas av ett kaos utan dess like samt bli totalt utstirrad av en massa män. (tilläggas ska förstås att det finns miljoner människor, inkl. ensamresande tjejer, som bara älskar indien, men personligen skulle jag definitivt rekommendera nåt annat att börja med! nya zeeland kanske? :) eller varför inte bara helt enkelt europa?)

nä, nu ska jag sluta. blev långt det här...

hemfarden fran brunei

hemfärden från brunei var ett litet äventyr.
denna gång blev det buss - färja - liten passagerarbåt - minibuss som färdmedel. många fordonsbyten blir det...
iaf. passagerarbåten hade ungefär 12 platser och var alltså inte stor. vi satt på två bänkar mittemot varann, en blandning av bl.a. en slipsnisse, en ung tjej, ett gift par och en tonårskille med en stor dator i knäet.
iaf. med tanke på att det var en liten, halvöppen passagerarbåt på ett halvstormigt hav, så framförde han den på ett väldigt... osvenskt sätt... jetbåtarna på nz kunde slänga sig i väggen för här gick det undan! (och för bara 30 kr dessutom! :))
i typ 100 km/h (kändes det som) körde vår kapten rakt in i vågorna så att båten liksom flög... för att sedan med en smäll slå i vattenytan igen, med stora "vattensplashar" på oss passagerare inne i baten som följd...
jag hade väldigt skojigt, men en del såg halvt skräckslagna ut... men "havsturbulens" är ju bara kul (ja, åtminstone om man, som här, bara var max 5 km från land), medan turbulens i luften roar mig mycket måttligt.

väl framme på land klev vi ur, lite lagom blöta.
hittade till slut en "jeep/minibuss" som skulle till kota kinabalu. när vi hade fått ihop sju passagerare gav vi oss av.
föraren körde med ett stadigt grepp om ratten ("tio i två"), medan han under till synes stor koncentration ideligen hamnade på fel sida vägens två heldragna linjer... jaja, knappast nåt ovanligt (i de lander jag varit), men såg bara lite lustigt ut i kombination med den där koncentrationen.
hopp, inte nog med att han körde på fel sida vägen (= höger sida), han började dessutom samtidigt fippla med en massa cd-skivor. till slut bestämde han sig iaf för en som, när han körde i den - bzzzz, en liten monitor fälldes upp - visade sig vara en karaoke-dvd...
oh my gaaawd... :)

jaja, det var lite kul, hela alltet... nog är det trevligare stämning i fordonen här än hemma! nästan alla pratade med varann, och av och till sjöngs det verkligen med i låtarna...
ja, det var hemfärden från brunei, det.

thailand

aker direkt-nattbuss till thailand inatt = kommer val dit (till nan stad, vet inte vilken...) imorron formiddag.
kanner inte for mer malaysia!

virus, ja...

konstigt nog lyckades jag ju fora over forra inlagget inkl. bilder fran usb-minnet, men nu har det blivit toootalt invaderat av virus och gar inte att anvanda. gar inte ens att formatera, hander ingenting nar jag forsoker.
"properties": disken full, men det star 0 bytes bade som anvant utrymme och ledigt dito. gaaah.
alla filer ar forstas borta ocksa, eller, det gar inte ens att klicka "explore". det lades in en massa exe-program tills det till slut pajade helt.
skiiiit.
om nagon har en losning pa det hela, sa... antar att jag far slanga minnet, s.a.s...
om det anda gick att formatera, men... ingen reaktion overhuvudtaget nar jag valjer "format".

jag hade fler inlagg skrivna pa det dar minnet, men ni far vanta pa dom. har ju allt kvar i min dator iaf sa jag far forsoka igen om nan dag eller tva kanske. (INTE med det har minnet dock! det kommer INTE i narheten av min dator, for det ar da INTE darifran det kommer och det ska fanimej INTE dit heller!!!)

BRUNEI

p.g.a. en helt hopplos dator full med virus gar det bara inte att fixa till det har inlagget battre. hade tankt placera bilderna pa "ratt" platser i texten, men ids bara inte... bara detta har tagit nastan en timme... (nu har jag fatt virus pa usb-minnet ocksa, maste formatera).
okej, bilderna i heeelt fel ordning:

ja, brunei brukar blandas ihop med alla möjliga andra länder - bhutan, bahrain, burundi - men är alltså inte något av dessa :)

brunei styrs av en sultan och är ett sultanat/en diktatur.

brunei är ett av världens rikaste länder tack vare olja.

brunei ligger på ön borneo (som i sin tur består av delar av ytterligare två länder - malaysia och indonesien).

det var faktadelen :)

jag fick åka två färjor och en buss för att komma till huvudstaden bandar seri begawan (som förkortas bsb).
det första som beskådades var den stora, vita moskén som ligger mitt i centrum. tyvärr var den guldiga kupolen inklädd i byggnadsställningar - allt för att jag inte skulle få mitt perfekta, superturistiga foto med en glänsande guldkupol... :(

jag gick ut på stan med förutfattade meningar om att mannen skulle bete sig som alla muslimska män brukar bete sig - GLO på ett väldigt obehagligt sätt. ja, detta är tyvärr definitivt min erfarenhet från olika länder/städer/stadsdelar.
upptäckte dock ganska snart att så inte var fallet i brunei. trots att brunei är en islamisk stat tittade varken män eller kvinnor på nåt konstigt sätt alls, och definitivt inte nåt sånt där obehagligt, ohämmat stirrande! kunde snart slappna av.

strosade runt på en marknad och såg bl.a. stora högar av torkade räkor vilket fick mig att tänka på en av mina katter, spöket, som är galen i just räkor. kunde ju dock inte släpa med mej en massa torkade räkor runt halva jordklotet så jag avstod från inköp...
ja, fiskprodukter var det som dominerade marknaden. levande fisk kunde inhandlas på såväl flaska som plastpåse och kylväska...
fanns även korgar fulla med vad jag utgick från var hajfenor och förfasade mig över tanken på hur många hajfenor som dagligen måste konsumeras i världen, på ett eller annat sätt (soppa eller i medicinska syften bl.a.) om det bara på en sketen liten marknad i brunei säljs flera hundra om dan, hur många ska det då inte säljas i hela världen? hur många hajar offras för dessa fenor? antar att det är just fenorna som är det eftertraktade på hajen (jmf elefanter/elfenben). sjukt. bara för att man tycker hajfenor är mumsigt behöver man ju inte äta det! som pedofiler - bara för att dom vill ha barnsex behöver dom ju inte. vissa grejer får man helt enkelt avstå från!

kom till en bro som ledde över vattnet till utkanten av det enormt stora s.k. kampung ayer eller floating village.

här bor över 30000 människor i små hus byggda på pålar i vattnet.
kände mej lite... "inkräktaraktig" i och med att jag trädde in i virrvarret av murknande hus (många i behov av yttre upprustning), gångar, träspångar, terrasser, blomkrukor, tvätt på tork, katter m.m. m.m. inte för att det inte var tillåtet, men allt var byggt så tätt, tätt att det kändes som att man hela tiden beträdde privatpersoners territorium liksom...
emellertid var alla jag mötte ytterst trevliga och tillmötesgående. ett par inledde samtal (inte alls med nån baktanke, utan bara för att dom var trevliga helt enkelt!) och en kvinna sa något snällt och avslutade med "welcome to brunei!".
jag var så imponerad av människorna!!!

träffade, på busstationen, förresten en man som jobbade med turism, och som hade tagit hand om vår kära kung när han var på sitt uppmärksammade (iaf i efterhand :)) besök i brunei häromåret. han hade varit så trevlig så, kungen. jag försökte förklara vilket ståhej det blev när han sen uttalade sig efter han kommit hem till sverige, men jag vet inte om han jag pratade med fattade.

innan jag kom till brunei föreställde jag mej att alla människor skulle gå klädda väldigt propert eftersom det är ett sånt rikt land, men där sket jag en lök. visst fanns det väldigt välklädda människor, men även dom som rökande slafsade runt i flipflops och skitig bob marley t-shirt.

sammanfattning:
om man ska utse favoritländer utifrån hur trevliga dess invånare är, så kommer nog brunei nästan på en förstaplats...

det känns väldigt konstigt att skriva det eftersom det är så totalt tvärtemot vad jag väntat mej av ett islamiskt sultanat, men...
att bli behandlad som en människa vem som helst (på ett positivt vis) och inte uttittad på ett sliskigt sätt, samt att bli bemött med enbart vänlighet/öppenhet, det imponerar!

(jag ska vara rättvis och tillägga att nya zeeland också hade otroligt vänliga människor, och så peru förstås).

harmodellbild fran singapore

just ja, i singapore fick jag vara harmodell mitt pa nan gata i chinatown... snabbt som attan gick det, och det ser val riktigt ok ut?
namnde val detta redan for tva veckor sen, men har ar iaf bild!

kota kinabalu

akte ut till oarna alldeles utanfor kk tillsammans med en tjej fran hongkong.

inte bhutan, inte burundi, inte bahrain... utan BRUNEI

kom just "hem" efter tva dygn i kungens favoritland, eller land och land, sultanat.
BRUNEI - en mycket positiv overraskning!

maste forsoka skriva ikapp lite imorron. suck. kanns sa himla jobbigt nu nar jag ligger efter...