6 januari: tankar i bilen pa vag mot farjan till nordon

ser några bilder på internet som... ja, det räcker med att säga pavlovs hundar. i negativ bemärkelse, that is. det är tamejfan otroligt...

måste flytta nar jag kommer hem. vart? vill ju helst inte söderut. om jag inte skulle flytta till spanien eller nåt förstås. eller peru kanske?

saknar sydamerika. får inte hålla på och sakna sydamerika hela tiden! och får inte tänka att jag får inte tänka... man får tänka, men helst bara en begränsad tid, och inte älta liksom... känns bara så svårt när allt känns fel här!

märker att jag nästan hela tiden mår dåligt över att det försvinner så mycket pengar.
"unna dig när du nu är dar" tycker alla och ja, jag förstår tanken, men det går inte! skulle aldrig kunna uppskatta att åka jetbåt 25 minuter för 400 spänn! priset skulle förta all ev. glädje.
nu skulle jag iofs inte må speciellt mycket bättre av att göra en massa - jet boat:a, horse trekk:a, bungy jump:a, river raft:a eller hoppa fallskärm, men det skulle iaf vara lite roligare.

och så blir jag irriterad; sådär irriterad som bara jag kan bli, på dessa kurviga, kurviga, kurviga vägar i motlut och med bilister som ligger uppe i arslet på en och jagar på och vill köra om... alltmedan jag får panik över att det går extra mycket bensin när det ska gasas och bromsas och köras fort hela tiden, även i världens motlut. varför ska det köras i 110 i branta uppförsbackar liksom? jag vill inte!!!

är på väg till färjan till nordön och lyssnar, dumt nog, på musik som får mej att bli ännu mer nedstämd (las: coldplay - speed of sound och rem - i wanted to be wrong)
tror tamejfan jag saknar varenda människa jag känner just nu!
vill inte vara ensam här, vill att nån ska komma hit och ta hand om mej några dar!!!

börjar till slut gråta t.o.m. och får stanna bilen ett tag. vill bara härifrån, från det här svindyra landet som alla bara älskar (vilket ju får mej att känna dåligt samvete).
längtar nästan hem lite.

skulle isf vara första gången på fyra månader och nio dar.